Dantes syrra

31

LUDWIGS PERSPEKTIV:

Jag hade spenderat hela dagen hos Dante. Jag hade inte sett Isabell här man jag hoppades på att få se henne. När det var middag gick jag och Dante ner. Vi mötte sarah som stod i köket och ställde fram mat på bordet. När vi hade satt oss ner och började äta kollade dante med en frågande blick på sarah.

-Var är isabell? Frågade han till sist.

-Jag går upp och kollar. sa hon och gick.

Vi satt tysta medans sarah sprang upp för att hämta isabell. Efter ett tag kom hon ner och satte sig vid matbordet. Hon satt tyst och bara pilade i maten. Sarah frågade mig massor av saker hur det gick i skolan och hur det går med musiken. Efter ett tag fick jag ett meddelande. jag tog upp min mobil i smyg då det kanske var lite otrevligt. Det var från Amanda (Hans nya tjej även den tjejen han hånglade med). 

Amanda: 19.45

bby kom hit nu.

Det var bara att göra som hon sa. så fast jag bara ville stanna med Isabell, Dante och deras mamma var jag tvungen att gå.

-Jag måste tyvärr gå nu, men tack för maten. sa jag och reste mig upp.

-Tack själv Ludwig. sa Sarah inan jag gick.

Jag skyndade mig för att hinna med bussen och jag hann precis.När jag äntligen var fram mötes jag av Amanda i dörren.

-Heej älskling. sa jag och kysste henne.

Vi gick upp till hennes rum och direkt började hon. som vanligt.

-Ludwig jag gillar inte att du är med ditt ex. sa hon och slog mig på kinden.

-Jag har bara varit med Dante. sa jag utan att börja gråta.

-Så du har inte varit med isabell? 

-Nej jag lova älskling. Det är dig jag älskar. det jag t jag sa var en löng, Jag hade träffat isabell men vi pratade ju inte och jag älskade inte henne. Jag älskade fortfarande isabell. Det var hon jag ville ha.

Amanda la sig i min famn och satte på en serie. Hon hade tagit bort alla tjejer på min snap och alla tjejer jag följde på insta och tiktok. Jag fick inte ens prata med någon tjej länger jag skulle bara vara med Amanda. Jag hade inte berättat något för grabbarna. Jag kunnde ändå inte lämna Amanda för då vet jag inte hur det skulle bli. Jag skulle nog aldrig kunna lämna henne