kapitel 28

162 11 0
                                    


*FELIX PERSPEKTIV*

jag vaknar av smärta i magen och jag rusar in på toaletten som tillhör ogge. jag sätter mig på knä över toaletten och spyr upp gårdagens maträtter. jag strycker mig själv över magen för att lugna ner fostret och mig själv. om bara Oscar var här. det har gåt tre dagar utan honom och jag saknar honom något enormt mycket. han har ring och smsat men jag har inte svarat på något av de. jag vill inte höra hans usla bortförklaringar om att alkoholen pratade för det var han som pratade. jag reser mig upp och går tillbaka till gärtrummet. jag sover där nu eftersom att omar har kommit hit. jag lägger mig med huvudet in till väggen och gäspar stort innan jag börjar tänka igen. jag har tänk alldeles för mycket de senase dagarna. jag har tänk på vad Oscar gör, ifall han har gått vidare, ifall han saknar mig, ifall han har ångest över den kvällen. så ja det är att som cirkulerar i mina tankar. Bara tankar om Oscar. jag funderar på ifall jag ska ge honom en chans att förklara, men det finns inget att förklara- jag vill vara med honom och han vill inte vara med mig. Det var det han sa, att han aldrig bryt sig om mig eller barnet. Omar och Ogge säger att det kommer bli bättre men när? När kommer allt bli bra igen? Kommer jag vara med eller utan oscar när allt är bra?

"Felix, du måste äta värken barnet eller du mår inte bra av det här" säger ogge lungt. Jag kollar över axeln och över på Ogge där han står med oroliga ögon och synar mig.

"Ska du kontakta oscar någon gång igen?" Frågar han försiktigt när han har satt sig på sängkanten.

Jag kollar upp på honom ännu en gång med tårar i ögonen.

"Jag vill bara ha Oscar... även om det var jag som lämnade honom och han bad mig lämna honlm s-så betyder han allt och även om han hatar mig och barnet så älskar jag honom sjukt jävla mycket" säger jag med gråten tryckande i halsen. Ogge nickar förståeligt och strycker mig över ryggen.

::

"Felix! Oscar är här" skriker Omar och paniken stiger inom mig. Jag vill inte att han är här!

Oscar kommer in i rummet och Ogge flakar med blicken mellan mig och Oscar. Jag nickar åt honom och han reser sig upp och går ut ur rummet.

"V-v-vad gör du h-här" frågar jag blygt och hasar mig upp i sängen så att jag sitter med ryggen mot väggen.

"Jag är här för att säga förlåt, asså shit det var inte meningen att du skulle bli sårad" säger han. Inte bli sårad? Det är svårt att inte bli sårad av det du sa Oscar...

"jaha men om du skriker att jag har varit otrogen och att du ALDRIG har älskar mig eller barnet så dra! Jag orkar inta var ett av dina spel" säger jag och tårarna trycker jag tillbaka. Han får inte se mig svag då kan han vända allt. Jag måste se fel... är det tårar i hans ögon. Nej det kan det inte han skulle aldrig gråta.

"Asså förlåt Felix det var ett stort jävla misstag det största någonsin. Jag skulle aldrig dragit ut den kvällen. Jag ångrar mig så grovt" säger han nu denna gången med tårarna rinnande ned för kinderna. Jag rusar ut ur rummet och in till Ogge som sitter i soffan. Han kollar upp på mig och jag hoppar upp i hand famn och släpper på dem tryckande tårarna.

"Jag vill inte" skriker jag och Oscar kommer smygandes från "mitt" rum in I tv-rummet. Han kollar sårat på oss och vänder sig mot dörren.

"Jag menade inget Felix jag älskar dig och det vill jag att du vet. Om du i te har kommit hem innan du ska födda kan du väll iallafall slå en signal så att jag kan få vara med på födseln iallafall. Det är ju vårt barn. Så ring mig om det händer något så att jag vet. Och jag väntar på dig hemma natt som dag, jag har bara dig och ingen annan om du tror det jag är trogen" säger han och sätter på sig skor och jacka.

"Hejdå min vackra Felix" Viskar han och stänger dörren. Jag gråter högt och ljudligt och Ogge och Omar tröstar mig så gått det går. Jag sumpade det, han var här och sa förlåt och allting och jag gick... jag dissade honom.

"Vi kan följa med dig imorgon eller på torsdag till honom om du vill, så kan ni prata ut och lösa allt för ingen av er mår bra av det här" mumlar ogge mot min axel och Omar instämmer:

"Ja, precis jag har aldrig sett honom så nedstämd som nu"

Jag vill bara ha allt som vanligt...

~OSCARS PERSPEKTIV~

Jag ska lösa allt och få oss till en familj.

Oscar och Felix|| FOSCARWhere stories live. Discover now