I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

36

Senare på kvällen sitter vi allihopa och pratar i soffan. De är verkligen världens mysigaste familj och alla är jättesnälla mot mig.

Aaliyah somnar i soffan med huvudet mot Manuels axel när klockan är halv tolv. Jag känner mig också ganska trött.

"Do you want to go to bed?" frågar Shawn när jag gäspar för tredje gången.
"I think so but you can stay here", svarar jag.
"No I'll go with you, I don't want to be tired tomorrow when we are going to my grandparents."

De ska tydligen till Shawn's mormor och morfar imorgon eftermiddag men jag har bestämt mig för att stanna hemma för att fixa iordning maten som jag ska laga till Shawn. Karen hjälpte mig att planera lite så jag ska bara komma på en bra ursäkt till varför jag inte kan följa med. Kanske samma som jag gav till Frida och Sandra när jag skulle träffa Shawn första gången...

"Good night", säger jag när vi reser oss upp.
"Good night", svarar Karen och Manuel samtidigt.

Jag går upp för trappan med Shawn tätt bakom mig. Han lägger sin hand mot nedre delen av min rygg. Vi går tillsammans in på toaletten för att borsta tänderna och jag tvättar även bort mitt smink.

Hans säng är inte så bred men det gör inte mig så mycket eftersom det betyder att jag får vara nära honom hela natten. 

"Do you know how happy I am that you are mine?" frågar han och börjar knäppa upp sina byxor.
"No, how?" flinar jag.
"I can't even describe how I'm feeling when I'm with you..."

Han gör mig verkligen galen! Fjärilarna inuti mig startar något slags krig och det enda jag vill göra är att säga hur mycket jag älskar honom men jag vågar inte... Jag har ju aldrig sagt de orden till någon som jag är kär i, bara till min familj samt Frida och Sandra. Det är bara tre små ord fast de känns så svåra att säga.

"I..." börjar jag. "Me niether."

Han ler och drar in mig i en varm kram. Jag drar in ett djupt andetag och njuter av hans doft.

"Can I borrow your shirt?" frågar jag.
"Of course babe."

Han stiger ur byxorna och drar sedan av sig tröjan för att ge den till mig. Han lägger sig i sängen och väntar på att jag ska byta om.

När jag ska lägga mig ner får han flytta sig närmre väggen.

"Are you okay sleeping like this?" frågar jag.
"No, I think you have to sleep on the carpet", skämtar han.
"Okay", säger jag och är påväg att resa mig igen men han tar tag runt in midja och drar mig så nära honom som möjligt.
"I'm more than okay. I wish I could sleep like this every night for the rest of my life."
"Me too..." svarar jag ledsen över att jag kommer behöva lämna honom snart.

~

"Happy birthday to you. Happy birthday to you. Happy birthday dear Shawn! Happy birthday to you!"

Vi vaknar av att Shawn's familj kommer in och sjunger på hans rum. Jag sätter mig upp i sängen och ler.

Aaliyah lämnar fram några presenter och Karen håller fram en tårtbit med ett ljus i.

"Happy birthday baby", säger Karen och pussar Shawn på huvudet.
"Thank you", svarar han och blåser ut det lilla ljuset.

Efter att han öppnat sina paket går de ut igen och Shawn vänder sig om mot mig.

"Happy birthday Shawn", säger jag och kysser honom mjukt. "You won't get your present yet."
"You don't have to give me anything. Just having you here is the best gift I could ever get."

Jag himlar med ögonen och reser mig upp från sängen.

"You look nice in my shirt."
"I know, right?" ler jag och drar lite i kanten längst ner.

Vi klär på oss lite annat innan vi går ner för att käka frukost med hans familj.

~

Klockan tre vinkar jag hejdå till Shawn och de andra efter att äntligen övertalat honom att jag inte mår bra. Jag låtsades ha huvudverk hela dagen och han sa att jag kunde följa med ändå. Min ursäkt var att jag inte ville träffa hans mormor och morfar första gången när jag mådde så dåligt. Tillslut gick han med på det.

Jag sätter igång direkt i köket och fixar. Jag skär en fin sallad, skalar potatis samt delar dem i klyftor och förbereder kycklingen med lite marinad på.

Flera timmar senare när klockan är sex, tiden som Karen sa att de skulle vara tillbaka, så öppnas dörren. Jag ställer ner det sista glaset på bordet och går sedan ut i hallen.

"Hi", säger Shawn chockat och studerar mig. "Why are you dressed up?"
"Because it's your birthday. Are you hungry?"
"Yes", svarar han och följer efter mig tillbaka till matrummet.

Han stannar och glor på bordet.

"Wow! Did you make all of this?" frågar han.
"Yes. Since I didn't have time to buy you a present, it's the least I could do."
"You are so sweet my love!"

Han böjer sig ner lite för att kyssa mig. Sedan tar vi plats mitt emot varandra vid bordet.

"So my mum knew you would do this? Was that why she really had to leave at half past five?"
"Yea..." flinar jag.

Han tar sin första tugga och jag skrattar när hans ögon vidgas.

"This tastes so good!"
"Yeah, I'm quite good in the kitchen", flinar jag

Shawn's perspektiv:

When we're both full from the delicious food, we talk for a while about almost everything. It's so easy to talk to her. I feel like I can tell her everything and she understands me better than anyone.

She's so sweet just sitting there, looking down in her knee when she laughs. I love her. I know I do but I just don't dare to tell her. What if she doesn't have this strong feelings yet?

My phone buzzes and I fumble inside my pocket to get it out.  It's a text from my mother.

"My mum is asking if we want to meet them in town for some dessert?" I ask her.
"Yea sure!" she smiles.
"Are you sure? It would be kind of cozy staying home with you."
"Yes but I think we should go celebrate a little more with your family. I really want to get to know them better!"
"Okay, let's go then!"

We put our shoes and jackets on and I grab the carkeys to one of our cars. I open the door for my beautiful girlfriend and she takes her seat.

We don't talk very much during the drive but it's not an awkwards silence at all.

When we arrive at the restaurant it's eight o'clock. Or I wouldn't call it a restaurant. It's more like a bar. I have been here before with my friends. 

Norah takes my hand as we walk towards the high building. I smile down at her and press the button on the elevator to go up to the top where the bar is.

I step out of the elevator and gets chocked by the empty bar. This used to be a popular place with loads of people every night since it is a rooftop with a beautiful view of the city. 

The bartender smiles at us as he wipes off some liquid from the bar. 

I look around for my family but they are no where to be seen. That's weird. I grab my phone to check the text again.

"Surprise!!"

________________

Förlåt igen för dryg uppdatering... Bättre sent än aldrig, right? Rösta & kommentera <3