// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

9 - Månskensregn

"Vaken i månskensregn
Brukar han fundera om det är för sent?
Han andas ut och blundar
Undrar om hon vet?"

Lovisas perspektiv
24 September 2017
_____________________________________

Det var nu tre dagar till mamma och pappa skulle till Grekland i två veckor. Hade nästan glömt det helt men skulle bli skönt. att ha hela huset för sig själv.

Efter mitt och mammas "bråk" kom pappa hem efter sitt sju till fem jobb. Pappa får oftast alla på bra humör i våran familj. Innan var det Charlie innan allt gick åt rent helvete. Såren som var kvar efter det var ärr men kunde brista lättare än något annat. Hårda ord, men sanningen låg som ett tunt täcke över våran familj. Ingen visste inte riktigt sanningen om Charlie, men mamma sa en gång att vi måste ha våran image som "den perfekta familjen" kvar.
För det är vi väl? Vare sig Charlie eller inte.

Det hade varit en sömnlös natt då jag bara legat och funderat över allt. Klockan stog på 6:04, larmet ringde klockan 6:30 så min hjärna sa åt mina kropp att du gör ingen nytta att ligga kvar i sängen och dra då du bara kan gå upp. Det var ofta så, att jag var uppe hela nätterna.

"Redan uppe?" Frågade min pappa som satt vid bordet med en kopp kaffe och en tidning då jag kommit ut efter jag gjort igåning mig.

"Kunde inte sova inatt." Sa jag mellan gäsparna. Frukostflingorna stod vid bordet så allt jag behövde var en skål och yoghurt - solklart en sked också.

"Aha. Mamma sa att du hade missat första lektionerna igår, vill du prata om något?" Jag satte mig ner framför min pappa och hans snälla blick mötte min då han uttryckte orden.

Jag tvekade lite innan jag skulle säga det jag tänkte på och vart jag egentligen vart för någonstans. Pappa var alltid lite positivare åt saker än mamma så jag bara sa det.
"Jag har träffat en kille som är trevlig och sen sov jag över hos han. Hans kompis var där en liten stund sen stack han. Jag och killen jag sov över hos då bestämde oss för att gå ut och äta men det hände aldrig då vi deckade lite senare. På morgonen sen så vaknade vi inte av alarmet som går nu vid 6 så mitt larm för tunnelbanan gick istället och då var det för sent att hinna till första lektionen. Istället körde vi inom här så jag kunde fixa mig sen skjutsade han mig till skolan. Inget mer med det." Sa jag medans jag sluddrade, gäspade och åt min frukost.

"Och han heter?" Log pappa åt mig.

"Noel Flike. Södermalmare." Svarade jag lugnt.
"Jag känner ju hans pappa. Vi gick på samma gymnasie, Per. Vi hittade på rätt mycket skit rentutav. Säg till om du träffar hans pappa att du är min dotter. Världen är oerhört liten idag." Utbrast pappa och hoppade rätt mycket mellan varje mening han sa.

"Vems pappa?" Sa min trötta mamma som kommit in i köket.

"Noel Flikes, Per du vet? Lovisa hänger med Noel ju." Sa pappa och log.
"Det var länge sen man träffade dem. Synd att vi sticker till Grekland mitt i allt annars kanske vi kunde träffat dem snart. Lovisa säg till Noel att han kan stanna på middag ikväll." Beodrar min mamma mig. Konstigt att våra föräldrar kände varandra men jag och Noel aldrig träffats. Kanske var det så att de tappade kontakten efter några år efter studenten, ingen vet.

"Det var ju du som blev arg för jag hängde med han igår men visst kan jag det." Ryckte jag på axlarna och återgick till min frukost fast nu med mobilen i högsta hugg.

Jag, 6:39
Mamma ville bjuda över dig på middag ikväll, kl 18 kan du komma om du vill. x

Jag fick svar ganska snabbt för att vara så tidigt på morgonen.

Noel, 6:42
Ja de går bra. Syns ikväll då fina du.

Fina du var nytt, han var ju söt men det skulle va svårt att se honom som min pojkvän dock. Jag var nog inte helt redo för hela den grejen.

"Han kommer vid 18 ikväll." Sa jag kort och snabbt medans jag slungade i mig det sista av frukosten. Varför jag stressade var konstigt, jag började inte förens kl 8:10 men det var nog för att tunnelbanan kunde strula rejält ibland.

"Bra." Sa mamma och satte sig ner brevid mig. Hon kollade lite diskret på min telefon där fortfarande min och Noels konversation stog kvar.

Noels perspektiv
_________________________________

Jag slängde en blick på klockan.
17:26
Kanske det var dags att dra sig ut i bilen. Att Lovisa bara slängt ut sig "mamma vill bjuda på middag" förvånade mig. Men jag var glad att hennes mamma iallafall hade en positiv inställning till mig, hoppas jag hon har iallafall.

Efter sagt hejdå satt jag nu äntligen på väg. Pappa hade haft en utfrågning om var jag skulle, han bestämde ju inte över mig direkt längre men som mina föräldrar sagt "så länge du bor hemma är det våra regler som gäller." Lite segt menmen, sånt är livet.

Bilen rullade över från Söder till Lidingö på tjugo minuter, trafiken gick sakta fram genom stan men ändå på något vänster ganska snabbt.

Jag stängde av bilen och hoppade smidigt ut genom dörren. Två bilar stog på uppfarten som glänsde i September ljuset. Det började bli lite mörkare nu men ändå var solen uppe - en stund till iallafall. Stegen upp till dörren gick oerhört snabbt att gå uppför. Utanför dörren luktade det lite mat, lasagne? Troligen inte. Min hand fördes till ringklockan och det plingade till inne i huset. Steg hördes och någon öppnade dörren, där stog Lovisa.

"Hej, kom in!" Sa hon och log lite mot mig, kroppen styrde sig själv och jag klev in i huset. Lovisas smått nervösa blick mötte min. Hon visade mig (återigen) vart jag kunde hänga jackan och tog sen tag i min ena hand för att leda in mig till köket. Att hon tog tag i min hand gjorde mig rätt förvånad. Kanske var en sån sak hon gjorde när hon var lite nervös över något?

Väl inne i köket såg jag två människor, hennes föräldrar.
En av dem vände sig åt oss.
"Oj hej! Fredrika." Sa en kvinna som jag antog vara hennes mamma. Jag svarade artigt Noel. Lovisas pappa vände sig också lika snabbt runt som hennes mamma gjort när hon hört oss komma in i deras otroligt rena kök.
"Tor, trevligt att träffas." Sa mannen och log vänligt. Solklart svarade jag artigt med Noel och log artigt. Lovisa hade mestadels stått tyst still medans hennes föräldrar sa hej och allt.

"Det är bara för er att slå er ner. Maten är strax klar." Sa Fredrika nästan lite för artigt. Lovisa gjorde som hennes mamma sa och gick bort till köksbordet med mig strax efter. Hon gav mig en blick att sätta sig brevid henne vilket var min plan att göra.

"De kan vara rätt jobbiga, bara så du vet." Viskade Lovisa oerhört lågt så de inte kunde höra vad vi pratade om, eller ja det Lovisa sa. Jag nickade sakta och lutade mig försiktigt bakåt på stolen. Min hand sökte efter Lovisas som låg i hennes knä. Skulle jag ta den? Eller bara låta den vara.
Ta den - det var bäst. Så jag gjorde det. Hennes blick vändes snabbt mot min hand och hennes som låg i hennes knä. Stel som en pinne blev hon och kollade oerhört nervöst upp på mig, hennes ögon var bland de finaste jag sett men nu var det inte det vi skulle fokusera på...

_______________________________

Lite halvdant mitten kapitel, men det är väl helt okej? Det behövs lite sådana kapitel ibland!

♡
Ha en underbar måndag/tisdag och igår/förrgår var det ju Noels födelsedag! Hoppas han hade en jättebra dag!!!!

Rösta och kommentera gärna vad jag kan förbättra och kritik mm.
/Noelflikes