Drömmen

370 11 2
                                    


(Melanies POV)
-Du Melanie? Vad jobbar vi med nu?
Jag väcktes från mina tankar och jag svarade något flummigt för att gå tillbaka till dem.
-Religion
-Melanie! Detta är matte inte SO vakna till nu
-mm
-MELANIE
Jag väcktes till igen och såg allas blickar var riktade mot mig.
-Okej, förlåt fortsätt nu du tar bara arbetstid från alla andra
-Stanna kvar efter lektionen!
-Jaja okej
Han fortsatte med lektionen och jag kopplades bort från omvärlden och innan jag själv märkt det så var alla ute ur klassrummet förutom jag.
Hans ställde sig framför bordet och kollade argt på mig.
-Förlåt Hans..Kan jag gå nu?
-Nej det kan du inte Melanie!
-Varför inte?
-För att du ska förklara varför du inte har inte har lyssnat?
-Men jag är bara trött...
-Okej vi gör såhär Melanie, om du lyssnar nästa lektion så stryker vi detta men om du inte gör det så ringer jag hit en av dina föräldrar och du ska du berätta allt!
-Mm okej...
-Nu är du borta igen Melanie!
-Ää aaa förlåt!!
-Mm Melanie, gå ut nu!
-Hejdå
Jag ställde mig upp och gick ut ur klassrummet. Ingen var i korridoren då alla säkert gått hem. Den enda var martinus.
-Vad sa han?
-Han frågade vad jag tänkte på men jag berätta inte så han sa ifall jag blir borta en gång till kommer han ringa mamma och tvinga mig att berätta vad jag tänkte på..
-Vad tänkte du på?
-Drömmen....Jag önska verkligen att det var sann
-Kom här
Han öppna sin famn och jag omfamnade han långsamt och ödmjukt.
Jag kände mig trygg här i hans famn.
-Följ med hem till mig så kan vi kolla på en film
-Okej

Bad habits ✔Место, где живут истории. Откройте их для себя