Spejarens dotter

Barnet

Will red tug i full galopp mot Redmonts slott.
- Kom igen kompis, fortare kan du! Hans röst sprack nästan av skräcken han kände.
Dem kom närmare och närmare slottet. När dem kom fram till dem stora murarna förbered han sig för att ta fram sitt silvriga Eklöv.
- Det är jag, Spejare Will Treaty! Skrek han så rösten sprack igen.
Vakterna på murarna lyste ner på honom med en stor oljelampa. Dem såg den grön-gråa manteln och ett blänkande litet halsband. Dem insåg snabbt att de var en spejare.
- Fäll ner den lila gång bryggan! Sa en av vakterna.
Så fort den fälldes ner så red Will och Tug in i full galopp. Will kastade sig nästa ur sadeln. Hans vanliga smidiga sätt var som bortblåst.
- Du får ditt äpple sen Tug! Skrek han medans han började spring uppför trappan som lede till Halt och Polins rum.
Tug gav honom en ilsken blick om nu hästar kan ge sådana.
Will for up för trapporna och började bulta hårt på deras dör. Han kände hur paniken började bubbla up inom honom Han hörde hur det svaga ljudet av en kniv som dras ur slidan. Dörren for upp innan Will han och inse det. Halt stod med en Kniv riktad rakt mot honom.
- Vid Gorlogs skägg Will, Vad gör du här mitt i natten? Jag hoppas för din skull att du har en bra anledning. Hans bittra röst lätt bittrare än vanlig. Det berodde antagligen för att han blivit väckt mitt i natten.
Will gick flåsande in i deras rum.
- Al.. Alyss... Alyss och jag ska ha barn! Orden flög ur honom. Han kände sig helt yr och sedan så svartnade allt.

- Will! Sa Halt med en svag stämma.
- Halt ta det lungt, han svimmade bara av choken! Sa Polins mjuka röst.
Will reste sakta sitt huvud. Han kände hur det bultade kraftig i huvudet. Han gav ifrån sig ett svagt stönande.
- Är du okej Will? Sa Polin.
- Jag vet faktiskt inte, sa han med en ny förtvivlan i rösten.
- Är det sant, väntar ni verkligen barn? Frågade Halt med en chokad stämma.
- Ja, Alyss har mått dåligt i flera dagar nu så vi bestämde oss för att besöka läkaren. Han berättade att anledningen för att hon mått så dålig är för att vi väntar barn! Hans röst sprack igen.
- Grattis Will! Sa Polin med en lugn röst. Jag är så glad för eran skull.
- Grattis min son, sa Halt med sin mörka men glada stämma.
Wills skräck överväldigades med lättnad av Halt och Polins stöd.
- Halt, är du så snäll att sätta på kaffe? Sa Polin med en mjuk men bestämd röst. Både Will och Halt insåg att de inte var en fråga utan en order.
- Jag fixar, muttrade Halt.
Will satte sig på en stol och för första gången insåg han att han skulle få ett barn. Han skulle bli pappa! Det kändes nästan orimligt!
- Vart är Alyss nu Will? Sa Polin.
- Hon övernattar hos läkaren.
Halt kom gående med tre koppar kaffe. Han gav en till Will som tacksamt smuttade på drycken.
- Tack käre du, sa Polin.
- Halt mumlade något ohörbart men Polin struntade i honom.
Wills ansikte formade ett leende.
- Jag ska bli pappa...

Jag vet att de är kort, sorry men aja