Bussen stannade vid busstationen. Jag gick av och började gå mot mcdonalds. Min mage kurrade och humöret steg snabbt. "Snart är jag där" viskade jag under mina andetag och jag började lee okontrollerat. Mina steg blev snabbare och längre, armarna rörde sig hastigt tillsammans i samma takt. Jag var bara några meter från min favoritplats på jorden men vad jag skulle se när jag kom fram skulle skada mig för resten av livet. Jag tvärbromsade, mina skor gnisslade till. Jag såg...inget. Ingen skylt, ingen byggnad, inga människor...bara en tom mark med massa sand och lite träbitar här och var. "Det här känns inte rätt" sa jag. Mitt leende skiftade snabbt till ett straight face och min kropp började kännas viktlös. Hela min kropp började skaka och mina andetag blev ojämna. Jag kände hur benen vek sig och jag föll till marken. Jag skrek, skrek med händerna inborrade i ansiktet. Nu kommer tårarna. Dem sprutade åt alla håll och kanter, färgade gruset mörkgrått. "Det här kan inte vara sant" skrek jag en sista gång innan jag svimmade och med en stor smäll föll mot backen med ansiktet först.
