Kärleken Del 1

538 18 8
                                    

Fartvinden sliter i mitt långa bruna hår och får mina ögon att tåras. Jag springer så snabbt jag kan och mina fötter smattrar mot asfalten.
Som vanligt är jag sen, precis som jag brukar. Det är inte alls många inne i stan. Bara en gammal tant som har sin sin vita pudel med sig, går förbi mig.
När jag äntligen är framme vid skolan saktar jag ner farten. Med snabba steg går jag in genom skolentrén och genom korridoren. Jag stannar framför mitt skåp och börjar rota i väskan efter nycklarna. När jag hittar nycklarna låser jag upp skåpet och plockar ut matte mappen och mitt pennfodral. Jag känner hur nervositeten stiger inom mig. Jag avskyr att komma försent. Alla måste ju tvunget stirra på mig. Men på ett sätt är det ju bra.
Om Tyler ser mig kanske han inser att det är mig han vill ha. När jag är framme vid matte salens dörr tar jag ett  djupt andetag och knackar löst på dörren. "Kom in" hörs en röst inifrån. Jag öppnar dörren och smiter in. "Förlåt" säger jag svagt. Jag skyndar mig att sätta mig på min plats bredvid Oliver. Oliver och jag har varit bästisar sen förskolan. Han har ljust och långt hår och lika blåa ögon som jag. "Tjena" viskar Oliver när jag kommer. Jag svarar inte. Framför oss sitter Tyler och Nikki. Nikki är Tylers flickvän. Hon har långt, orange rött hår och har små fräknar på näsan. Tyler har mörkt, fluffigt hår och hans ögon får mina att smälta. Jag lägger mitt ansikte mellan mina händer och tittar drömmande på honom. "Hallå..?" Hör jag Oliver. Han knuffar till mig i sidan. "Vad?" Fräser jag och ser irriterat på honom. Han suckar. "Säg inte att du fortfarande är kär i den där fjanten" muttrar han och gör en grimasch åt Tylers håll. "Såklart" viskar jag. "Hans ögon får mig att drunkna och hans hår ser så mjukt ut och.." Börjar jag men Oliver avbryter mig. "Okej, okej. Jag fattar" fnyser han. Jag ler mot honom. Jag älskar Oliver. Han är den bästa vännen någonsin. Men ibland önskar jag att jag hade en vän som förstår. En tjej kompis som man kan prata allvar med. Men det vågar jag ju inte säga till Oliver...

KärlekenWhere stories live. Discover now