Harry Potter the next generation

Kap 1. Lilys födelsedag

(Lilys perspektiv)

"Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år! Ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva ut i hundrade år!" Hör jag några välbekanta röster sjunga i mitt sovrum.
"VÄCK INTE MIG OM JAG SOVER!" Klagar jag och gömmer huvudet under kudden.
Jag är inte direkt någon morgonmänniska om man säger så...
Men det kanske ligger i släkten, jag menar på loven brukar pappa sova till tre..
"Hjärtat det är ju din födelsedag idag" hör jag mamma viska.
Juste det är min födelsedag...
Vänta lite...
DET ÄR MIN FÖDELSEDAG!!!
Jag flyger upp ur sängen och springer snabbt fram till skrivbordsstolen där min morgonrock hänger och rusar sedan ner i köket där det med hjälp utav magi har gjorts en pannkakstårta.
"Lilla Lily, har du inte glömt nått?!" Skriker James från övervåningen.
"Som vadå? Och kalla mig inte LILLA Lily!!!" Skrek jag tillbaka.
"Jag vet inte kanske paketen som vi har till dig!" Skriker han och jag kan riktigt se framför mig hur han himlar med ögonen.
"Jaja, jag kommer" sa jag och gick upp igen mot mitt rum.
När jag passerade James som stod i dörröppningen och flinade tog jag chansen när mamma och pappa inte kollade och sparkade honom på smalbenet.
"MAMMA! PAPPA! LILY SPARKADE MIG PÅ SMALBENET!!" Skrek han medan han höll i sitt ben för att det gjorde ont.
"Lily, gjorde du det?" Sa mamma och kollade allvarligt på mig.
"Nej" sa jag snabbt, undvek hennes blick och satte mig på min säng där min andra storebror Albus satt.
Jag såg att han bet sig i läppen för att inte börja skratta.
Jag behövde också bita mig i läppen när mamma och pappa skällde ut James för att göra något sådant på min födelsedag.
"Så, Lily ha den äran!" Sa mamma och räckte över mitt första paket.
Efter ca fem minuters öppnande så var jag klar.
"Nu blir det pannkakstårta till frukost" sa jag glatt.
Mamma nickade som svar.
Vi satte oss alla och åt.
James åt som om han aldrig skulle få se mat igen... Som vanligt.
Han är så lik morbror Ron brukar mamma och pappa säga.
"Älskling, alla gäster kommer sen vid tre tiden, så se till att du har städat ditt rum och är klar klockan tre" säger mamma till mig och jag nickar som svar.
"Det gäller er också pojkar!" Lägger pappa till.
James och Al nickar.

Om jag skriver Al så menar jag Albus, Al är hans smeknamn som alla kallar honom.

"Kommer gudmor Luna?" Frågar jag.
Luna Longbottom (först hette hon Luna Lovegood men när hon gifte sig med Neville ändrades det till Longbottom, precis som att mamma först hette Weasley men när hon och pappa gifte sig bytte hon namn till Potter) är min gudmor och en utav mamma och pappas närmaste vänner.
Jag är döpt efter henne. Hela mitt namn är Lily Luna Potter.
"Ja hon kommer" sa pappa och log.
"Kommer Teddy?" Frågade James.
"Ja, Teddy kommer han med" sa mamma och log.
"Kommer Scorpius?" Frågade jag.
"Nej!" Sa pappa bestämt.
"Varför inte?!" Frågade jag och Al samtidigt.
Scorpius och Al är bästa kompisar.
Scorpius är den ända Malfoy någonsin som har hamnat i Gryffindor, gissa vad hans föräldrar, hans farmor och hans farfar tyckte om det.
Men den som blev argast var hans pappas- Dracos- kusin Ashley.
Ashley har en dotter som är i samma ålder som mig.
Min värsta fiende Lucy Lestrange...
Hemsk person, värre än hur mamma och pappa beskriver dementorer...
Men anledningen att jag vill att Scorpius ska komma är att jag kanske typ gillar honom... Ingen vet om det förutom min kusin Rose som också är bästa vän med Scorpius precis som Al.
Men jag har gillat Scorpius sedan första gången jag såg honom.
Och jag är ganska blyg oftast när han är med.
Jag blir genast tyst och så fort han pratar med mig eller något så blir jag rödare i ansiktet än vad mitt hår är...
"Därför att han är son till Draco min ärkefiende... Hans farmor, farfar och far kände den mannen som dödade eran farmor och farfar" sa pappa snabbt.
"Ja, men det är väll ändå inte hans fel?!" Sa jag argt med tårarna i ögonen och sprang upp på mitt rum.
"Lily nu måste du dumpa din pojkvän, och Al du måste dumpa din bästis" hörde jag James säga i en retsam ton.
"JAMES TYST! NU FÅR DET VARA NOG!" Hörde jag mamma skrika, hon höll antagligen på att få ett raseriutbrott.
Någon minut senare knackade det på dörren till mitt sovrum.
"Vem är det!?" Snyftade jag.
"Det är jag, Al" hörde jag Als röst säga på andra sidan dörren.
"Jag förstår om du vill vara själv men jag tänkte bara säga att mamma är nere i köket och skäller ut pappa just nu" sa han och jag hörde honom sedan gå.
Några sekunder senare hörde jag att Als sovrumsdörr stängdes, Al har sitt rum vägg i vägg med mitt.
Jag kunde höra mamma skrika nerifrån köket på pappa trots att jag hade min dörr stängd.
Jag slår vad om att alla grannarna också hörde det...
Efter tio minuter knackade någon på dörren igen.
"Vem är det?!" Sa jag.
Jag hade slutat gråta.
"Det är jag" hörde jag pappa säga.
"Får jag komma in?" Fortsatte han.
Jag kände att jag inte hade något val.
Idag fyllde jag år och jag vill inte gå och vara ledsen på min födelsedag.
Och imorgon skulle det inte heller gå att reda ut någonting för då går tåget till Hogwarts prick klockan 11.
"Visst kom in du" sa jag.
"Lily raring, jag och din mamma har pratat som du kanske hörde.." Började han och jag kunde inte låta bli att skratta trots att jag var arg på pappa. "Jo och eh jag vill säga förlåt..." Längre hann han inte för än jag hade gått upp och krama honom.
"Att du bara kommer för att säga förlåt gör mig glad" sa jag.
"Åh Lily, jag älskar dig gumman" sa pappa och kysste min panna.
"Jag älskar dig också pappa" sa jag och log upp mot honom.

Så pappa och jag var sams, Al och pappa var också sams, mamma var så arg på James att hon har sagt att ikväll ska James fixa all disk och han får inte ta hjälp av magi även fast han redan är 17 år, så jag ska smutsa ner extra mycket tallrikar idag...

Jag stod framför kroppsspegeln i mitt rum och kollade på mig själv.
Jag hade håret uppsatt i en hög hästsvans, en lila klänning på mig och vita ballerina skor.
Det fick duga.
Jag hade städat mitt rum för längesedan.
Nu skulle alla komma vilken minut som helst.
"Lily alla är här nu!" Ropade mamma nerifrån vardagsrummet några minuter senare.
"Kommer!" Skrek jag tillbaka.
Jag sprang ner för trappan.
"Åh Lily, min lila älskling! Ge mormor en kram!" Sa mormor som stod närmast trappan.
Jag kramade henne och kramade sedan alla andra.
Presenterna öppnade jag väldigt snabbt.
"NU ÄTER VI TÅRTA!" Skrek Ron.
Okej jag måste hålla med mamma och pappa, James påminner VÄLDIGT mycket om Ron ibland.
"Ron vi är inte här för att äta tårta! Vi är här för att fira din ÄNDA systerdotter!" Sa Hermione och gav Ron en allvarlig blick.
"Jaja jag vet" svarade Ron och himlade med ögonen.
"Men också för att äta tårta" hörde jag Ron viska till morbror George som himlade med ögonen åt sin lillebror.
"Åh jag höll på att glömma, jag har en till grej till min guddotter" sa Luna och räckte över en liten sidenask.
Jag öppnade asken och i låg det en guldhalsband med texten Lily vågrätt skrivet i en vacker skrivstil.
"Det är jättevackert! Tack så mycket gudmor Luna" sa jag och kramade om henne.
"Jag är glad att du gillade det!" Svarade Luna.
"Det var verkligen jättefint Luna, var köpte du det?" Frågade mamma henne när hon hade hjälpt mig sätta på mig det.
"Jag köpte det av en smed i Spanien när vi var där i somras" sa hon.
Juste gudmor Luna, Neville, Frank och Alice kom ju hem från Spanien för någon vecka sedan.
"Det blir tårta nu för dom som vill ha" sa mamma och gick mot köket.
Två personer sprang om henne, Ron och James.
Mamma himlade med ögonen åt dom men log ändå.

Dagen hade gått fort jag hade haft jättekul och fått massor utav fina presenter.
Jag hade bestämt att aldrig ta av mig mitt halsband jag fick utav gudmor Luna, hon hade berättat att halsbandet var förtrollat och inte skulle rosta om man duschar eller badar med det.
Men nu hade alla gått hem och jag var super trött.
Jag tog snabbt av mig klänningen och inomhusskorna (mina ballerinaskor) och drog sedan på mitt nattlinne, la mig i sängen och somnade nästan direkt.

Imorgon skulle vi tillbaka till Hogwarts, James skulle börja sitt sista år, Al skulle börja sitt femte år och jag skulle börja mitt andra år.
Jag längtade tills imorgon klockan 11 när tåget skulle avgå från stationen.