mi mariposa

Kapitel 1

Baren var full som vanligt. Medelålders män som passade på att supa sig fulla kväll efter kväll på semestern.
En suck lämnade mina läppar medan jag torkade ur de diskade ölglasen med handduken. Jag ställde ölglasen på hyllan under disken och slängde upp handduken på axeln.

Jag hörde hur Love höjde rösten i andra hörnet av baren. Snabbt slängde jag över blicken mot honom. En femtioårig man stod lutad mot Love och jag såg hur ilsken han var. Han spottade fram orden i Loves ansikte.
Raskt gick jag bort till dem och puttade undan mannen lite löst. Bänken vid baren skilde oss åt, men ändå hade han kommit läskigt nära Loves ansikte.
"Love, ta hand om disken" uppmanade jag honom. En frustrerad suck lämnade hans läppar.
"Allvarligt, Love. Pappa menade allvar" mumlade jag skarpt. Love gav efter och gick sin väg. Han slängde irriterat med handduken i luften.
Jag vände tillbaka blicken mot mannen som stod framför mig.
"Jag får ursäkta min bror, han har ett ganska hett temperament" sa jag och skrockade en aning. Till skillnad från Love försökte jag bevara lugnet i situationer som dessa. Trots att Love var tjugotvå och jag var nitton så klarade jag av sådana här saker bättre än honom, och det gillade han inte.

"Han ska inte lägga sig i hur mycket jag dricker. Jag betalar för det så ni har ingen anledning att förbjuda mig från att köpa alkohol!" utbrast mannen argsint. Han fumlade med orden. Full var bara förnamnet.
"Jo, vi har faktiskt rätt att göra det på den här baren. Jag och min bror har, tillsammans med ägarna till hotellet, bestämt att hålla en gräns på alkohol. Det här är ett hotell för barnfamiljer och vi vill inte att ditt barn eller andras barn tar skada på grund av vuxnas alkoholmissbruk. Så om min bror säger att det räcker med alkohol för dig ikväll, då är det så det är" förklarade jag noggrant och log tillgjort mot mannen. Han grymtade till av ilska.
"Påstår du att jag är en alkoholmissbrukare?" utbrast han.
Jag hade lust att sucka och himla med ögonen, men jag gjorde inget av det.
"Nej, herrn, det påstår jag inte. Jag ville bara informera dig om hotellets regler. Jag skulle föreslå att du lämnar baren och går tillbaka till ditt hotellrum. Du får gärna komma tillbaka imorgon, men inte mer alkohol ikväll" sa jag och fortsatte med mitt tillgjorda leende.

Efter mycket om och men lämnade mannen baren. Jag pustade ut och torkade mig i pannan med handduken. Jag slängde tillbaka den på axeln.
Känslan av iakttagelse slog mig och jag såg mig omkring. En tjej satt med blicken fäst på mig. Vanligtvis vänder man bort blicken när man får ögonkontakt med personen man just stirrat på, men det gjorde inte hon. Hennes blick borrade sig igenom mina ögon. Det kändes som om hon kunde se igenom mig, se alla mina hemligheter, bara på den korta stunden som hon såg på mig. Hennes ögon var mossgröna och hennes lockiga, mörkbruna hår, som sträckte sig nästan ända ner mot midjan, ramade in hennes vackra ansikte.
Jag harklade mig och vände bort blicken. Mina steg styrde mot henne.

"Jag behöver något med alkohol" mumlade hon med en suck när jag kom fram till henne.
"Jag behöver legitimation av dig då" svarade jag och gav henne en menande blick. Hon suckade frustrerat och drog sin hand genom sitt hår.
"Du är ju inte över arton, då kan du ju inte jobba som bartender?!" utbrast tjejen. Hennes blick gled över mig. Jag flinade. Sakta lutade jag mig fram över bänken.
"Ett, jag är nitton, två, min pappa äger hotellet" viskade jag. Tjejen suckade.
"Jag fyller faktiskt arton om ett halvår" muttrade hon. Jag skrockade och lutade mig tillbaka från bänken.
"Snälla? Bara en drink?" frågade tjejen med bedjande tonfall. Hon försökte övertala mig med sin blick.
"Alkoholfri" sa jag och tog fram ett glas. Precis när jag skulle fylla det så stoppade hon mig.
"Nej, snälla. Jag behöver det verkligen, familjeproblem" mumlade hon lågt, fortfarande med bedjande tonfall.
Jag såg medlidande på henne och la huvudet på sned.
"Jag förstår. Har haft många sådana kvällar" svarade jag medan jag började göra iordning en drink.
När den var klar ställde jag fram den till tjejen. Hon tog upp några ihopvikta sedlar från sin jeansficka.
"Nej, det är lugnt. Jag bjuder" sa jag och log. Tjejen tittade upp på mig och skakade på huvudet. Hon höll fram pengar, men jag tog inte emot dem.
"Behåll dem."
Tjejen log tacksamt och stoppade ner pengarna i fickan igen.
"Tack" sa hon och omringade glaset med sina fingrar. Sakta lyfte hon upp glaset och placerade det mot hennes läppar, men hon drack inte. Hon stannade upp i rörelsen och skrattade lite löst.
"Vad kollar du på?" frågade hon skrattandes. Jag ryckte genast bort blicken från hennes vackra ansikte. Ett dovt skratt lämnade mina läppar medan jag skakade på huvudet.

"Så, vad har familjen gjort som är så hemskt att du måste dricka dig full?" frågade jag nyfiket.
"Jag har inte sagt att jag ska dricka mig full" påpekade tjejen. Jag log och himlade skämtsamt med ögonen.
"De har förstört min semester, kan man säga" mumlade hon sedan. Hennes blick var nu fäst i bänkskivan och hon bet sig tveksamt i läppen.
"Vill du prata om det?" frågade jag osäkert. Tjejen skakade på huvudet.
Det blev tyst mellan oss.

"Jag måste nog gå nu, men det var trevligt att träffas. Och tack för drinken" sa tjejen. Hon reste sig upp från barstolen, men gick inte iväg.
"Ja, tack detsamma. Det var så lite så" svarade jag och log. Tjejen besvarade mitt leende. Hon vände sig om och började gå.
"Vänta!" ropade jag efter henne. Hon vände sig om och tittade frågande på mig.
"Vad heter du?" frågade jag, en aning skamset eftersom jag inte hade frågat det tidigare.
"Agnes, vad heter du?" sa hon mjukt. Ett stort leende var placerat på hennes läppar.
"Jag heter Liam" svarade jag glatt.
Agnes nickade och log innan hon vände sig om igen och gick iväg.
Jag följde henne med blicken så långt ögat nådde. Hon var den vackraste jag någonsin mött.

•••
FÖRSTA KAPITLET!!! WOOOW SÅ TAGGAD!!!
Kommentera vad ni tycker!! Ska jag fortsätta? Kommer ni fortsätta läsa?
Kommentera och rösta för mer!!!
Puss & kram <3