Fuck Cancer

*Vi måste prata*

Jag kommer ihåg när vi var små, den gången när vi först träffades. Och våra föräldrar hade lämnat oss på dagis och då blev jag ledsen över att mamma gick, och i den stunden jag satt på den färglada heltecknings mattan kom du och satte dig brevid mig och drog upp mina mungipor så jag log och då sa du: Sudda bort din sura min. Ja, det kan jag inte göra nu.

Bussen kommer om fyra minuter, vart är du?

Nä, nu tar jag och ringar honom. Signalerna slår fram medans jag otåligt väntar på svar. Pipandet upphör, Hej vart är du? frågar jag.

Ett flåsande och något som låter bakom dig får jag som svar. Jag vänder mig om och ser Alex med röda kinder och röd näsa som försöker få in luft i lungorna medans han försöker ropa hej. Jag springer mot den röda och flåsande björnen som har öppna armar mot mig. Vilket betyder att jag rusar in i hans famn och kramar om honom. Vi han inte säga så mycket innan bussen kom. Vi steg in i bussen, det var kvaft och varmt i luften. Jag gick vidare till busskorts motagern och hack i häl kom Alex.

Vi började prata om varför han var sen och det visade sig att han försov sig, vilket brukar alltid vara jag som gör det.

Gympalektionen kan ta sig i arslet!

Ja, vi kan väl säga att idrott är inte mitt favorit ämne. Idag blir det en massa rolig orientering vilket slutar med att jag blir vilse. Det är därför jag tar med mig Alex, han är som en fågel, värdens bästa lokal sinne. Vi var snabbast av alla vilket gjorde mig lite lycklig, för då kan vi vara inne en stund.

Alex kastar sig på den tjocka madrassen, jag gör en kullebytta så jag landade med en duns utanför madrassen. Alex brast ut i skratt och alla klasskamrater kollar på honom som om han har blivit sinnessjuk, och mig som fortfarande sitter med rumpan upp i vädret. Alex drog upp mig ur ställning som jag satt i, och började gå in mot gruppen där alla hade samlat.

Läraren pratade om hur bra det var med frukt, jag och Alex larvade oss under hela stunden, vi gjorde miner och knuffade på varandra. Men det gjorde inte Håkan nöjd utan vi fick lämna det intressanta samtalet om frukt. Vi små fnissade medans vi gick iväg från gympahallen.

*Alex perspektiv*

- Hur har du haft det i skolan idag? sa mamma.

- Jag har haft det bra, gissa vad som hände mig och Sandra idag! sa jag.

-  Nä, vadå? säger pappa.

- Jag och Sandra fick alla rätt i mattetävlingen! sa jag.

- Gud så duktiga ni är, grattis! sa mamma.

-  Ja verkligen, inte var jag så duktig som du var i matten, sa pappa.

Mamma och pappa tittar på mig med stora ögon av att jag ska svara på vad de sa, men jag är inte en sån som säger: ah, tack jag vet, känns lite ego enligt mig. Utan jag bara ler tillbaka och tar och häller upp det sista som fanns kvar i mjölk paketet. Pappa pratar om hans jobb, som vanligt alltså. Och mamma sitter och lyssnar nyfiket på vad han säger. Själv är jag inte så intresserad av det, istället petar jag runt i resterna av vad som fanns kvar på tallriken. Plötsligt plingar det till i min mobil, mamma och pappa slutar i deras ivriga konversation om pappas jobb.

  Meddelande från Sandra kl 19:37

- Vill du komma över och se en film? :) 

- Vem är det? frågar pappa nyfiket. Sandra mumlar jag medans jag skickar ett sms tillbaka.

- Vad ville hon? fråga mamma.

- Hon fråga om jag vill se en film hemma hos henne. Är det okej för er? sa jag

- Ja det funkar nog, men du måste göra läxan först, sa mamma

-  Men, åh.. pappa visst kan jag göra den imorgon?

Pappa brukar vara schysst när det gäller läxorna, men nu skarpar mamma blicken mot pappa som ett  "nej du låter inte honom göra den imorgon blicken".

Pappa ger tillbaka en blick mot mamma en sån där                                                                                         "men han är ung  låt honom leva blicken".

Mamma vänder bort huvudet och det betyder alltså, skiter väl jag i. Det hela slutar med att jag får göra spanska läxan trots allt. Jag blev äntligen klar efter 40 minuters hårt arbete. Jag drar mig upp ur min säng och försöker väcka liv i min domnade fot. Det börjar sticka och en obehaglig känsla av att min fot är fylld med små nålar, känns det som. När jag kommer ner så ser jag att läslampan är tänd i mammas och pappas sovrum. Jag kikar in i rummet och ser mamma och pappa, de tittade upp på mig med en orolig blick, de ger mig en gest att jag ska komma in. Jag klev in i sovrumet, jag hann inte ens öppna munnen innan pappa avbröt mig.

- Alex vi måste prata.

_____________________________________________________________________________

Fortsättning följer

Så, det var ett litet smakprov av min berättelse  Fuck Cancer.

Jag hoppas att ni gillade den, skriv i kommentarerna vad ni tyckte om den. Glöm inte att gilla och *vota* om man säger så? Har ingen aning faktiskt.. Hehe ._.

Ha det mys!<3

// DrazyLazy