Varför?

23 1 4
                                    

Min mamma och jag ska flytta till landsbygden. Varför? Jo, min pappa fick ett nytt jobb i typ Japan, och min mamma tyckte att han valde jobbet före familjen. Sen skildes dem. När folk skils idag, så är det för såna onödiga och enkla saker. Jag menar, vill ni inte fortsätta kämpa eller vadå? Förstår ni inte att ni älskar varannan eller? Fast, min mamma o pappa kanske aldrig älskade varann... Nu ska jag sluta upp med skitsnacket, och återgå till det nya huset vi ska flytta till. Det är ett stort och fult hus, många fönster och en veranda. Dessutom syns det att en röd färg suttit där en gång i tiden. Lika röd som min förra granne Olofs rosor. Min rum ligger högst upp, precis ovanför verandan. Det är ju bra. Då kan jag ju iallafall smyga ut när jag vill.

-  Stella! Kom och titta vilket fint hus vi har köpt gumman!

- Mmm, jag gillar det gamla mer om man kan säga så..

- så hemskt är det väl inte?

- öhh, jo!

Jag vet att mamma kämpar men det här huset såg förhemskt ut. Vi gick upp och skulle kolla på mammas rum först, sen mitt, och sen på själva huset. Vi gick direkt upp för trappan och jag fick inte en riktig uppfattning om hur resten av huset ut. Utan jag tänkte att jag gör det senare. Men det ser väl lika hemskt ut som resten av det här skit stället. Men medan mamma kollade på sitt rum och gav ifrån sig ord som: Åhhhh vad fiiiint! Så gick jag till mitt rum. Dörren var låst. Jag gick ner till husets kant där nycklarna hängde och kände en rysning. Såna rysningar jag fick när Olof, grannen ni vet, såg mig plocka dem där sjukt fina rosorna. Men dem här var ändå annorlunda. Så jag tog nycklarna o sprang upp för trappan i rädsla, som man gjorde när man var liten. Mamma var kvar i sitt rum, så jag gick nu trött efter språnget i trappan till min dörr. Låste upp och skrek ett skrik som fick glasen att spräcka. Det var ett skärande skrik.  I mitt rum låg nämligen en docka. Satt på min säng, halvt sönder eftersom halva ansiktet var täckt av torkat köttigt blod såg det ut som. Jag skrek till mamma:

- Det bodde säkert ett par snorungar här förut! Dem har säkert kladdat ner ALLTING i mitt rum! Dem har redan kladdat ner dockan dom hade med ketchup.

Fast det jag inte visste  då, var att det inte bara var ett par " snorungar " som bodde där förut. Och att det inte var ketchup, dem hade " lekt " med....

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Sep 11, 2016 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

Hidden smileWhere stories live. Discover now