Kära dagbok, idag är det onsdag.
Min skoldag idag var hemsk.
Jag har inga vänner.
Jag har ingen i den här världen som tycker om mig.
Nej, inte för den jag är iaf.
Det enda jag duger till är att skicka nakenbilder till killar.
Kåta jävlar som inte har någon jävla aning om hur dåligt man egentligen mår.
Men det skiter dom i.
Idag var jag ensam varje rast,
eller jag ska inte ljuga nu, jag är alltid ensam på rasterna.
Varje dag, varje vecka, alla lektioner, alla raster.
Det finns ingen som vill vara med mig.
Antingen har dom nån bättre att vara med eller så är jag inte tillräckligt bra för dom. Jag brukar gå in på toaletten och sitta där tills lektionen börjar.
Eller så går jag ut och låtsas ha något att göra eller någon att träffa,
men det har jag ju inte. Jag brukar gå runt och låtsas prata i telefon med någon,
men alla vet säkert att jag inte gör det på riktigt,
för vem skulle ens vilja prata med mig?
En gång hade jag en vän.
Hon var faktisk min bästa vän, och min ända.
Hon hette Olivia, vi var alltid med varandra.
Men för tre år sedan flyttade hon bort,
hon flyttade till en annan stad. Sedan dess har jag inte hört av henne.
Hon har säkert jättemånga vänner nu,
hon är nog jättepopulär och hon har säkert glömt bort mig helt.
Jag hatar allt med mig själv, allt.
Det finns inget jag tycker om längre,
och ibland funderar jag bara på varför jag forfarande står här.
Varför jag fortfarande lever.
Här är en lista på allt jag hatar med mig själv:
- mitt fula ansikte
- min stora näsa
- mina smala läppar
- mina korta ögonfransar
- mina stubbiga ögonbryn
- allt mitt fula smink
- min fula kropp
- min tjocka mage
- min platta rumpa
- mina platta bröst
- mitt slitna hår
- hela mig
Ja, jag skulle kunna hålla på hela dagen.
Allt på mig är helt enkelt fult och onödigt...
