en berättelse många historier

1. Vi är kks

Mitt hjärta bultar, musiken är hög och jag är väldigt nervös, kylan lugnar mina nerver lite och jag tar ett djupt andetag. Det är sista tävlingen för säsongen och jag vill göra bra ifrån mig. Alex är på nu, en av mina bästavänner har precis hoppat klart sin axel och alla i publiken applåderar, jag också.

"Mattie du kanske ska gå och knyta på nu", säger min tränare. Jag nickar och börjar gå mot omklädningsrummet, när jag öppnar dörren står Bianca där och har precis bytt om från när hon åkte sitt program för en stund sen.
"Du var jätte duktig älskling", säger jag mjukt och böjer mig ner för att pussade henne på kinden.
"Tack, sötnos", mumlade hon och pussade mig tillbaka.
Jag sätter mig på bänken och tar fram mina skridskor, jag har redan på mig min dräkt så jag behöver inte byta om iallafall. Jag har precis knytit klart min ena skridsko när dörren plötsligt öppnas med ett ryck.

"HEEJ MATTIE!!", ropar Alex högt. Oj är hon redan här då måste jag skynda mig, jag går på snart.
"Hej Alex, vilken fin axel du gjorde", säger jag tillbaka. Hon ler stort mot mig, rufsar om i mitt mörkbruna hår och går och sätter sig på sin plats.

Jag börjar knyta min andra skridsko så jag inte blir sen tills jag ska ut.
"Vet du", börjar Alex men ett fniss fast med en underton av irritation, "de uttalade mitt namn fel igen, nu sa dem 'Alexandria Petterson'. Hur svårt kan det vara att uttala Patterson, jag menar kom igen. Inte en ända presentatör har sagt mitt namn rätt den här säsongen."
Jag himlar med mina gröna ögon och fnissar lite åt henne, hon har sagt det hela hösten, fast det är ju faktiskt sant de har inte sagt hennes namn rätt, första tävlingen var det 'Petersson', andra 'Pärson' och nu Petterson, jag undrar om presentatörerna verkligen kan läsa eller om de bara gissar vad det står på pappret och sen ropar ut det i högtalarna. Som Mami gjorde när hon läste godnattsagor för mig och min bror när vi var små, innan brorsan förlorade sin hörsel, och hon läste bål istället för boll eller började bryta på engelska när hon läste på svenska.

Jag är äntligen klar med mina skridskor, så jag ställer mig upp, tar mina vantar, min vattenflaska och går ut genom dörren efter att jag sagt hej då till Alex.
När jag kommer ut möter jag min brorsa, han tecknar ett 'lycka till' till mig och ger mig en kram,jag lägger mitt huvud på hans och andas in hans citron doftande schampoo. 'Tack' tecknar jag tillbaka och ler.

Jag går vidare ut till isen, min uppvärmningsgrupp ska precis kliva på så jag är i god tid.Jag hälsar på min tränare och kliver på isen, uppvärmningen är 5 minuter och under de fem minuterna ska man ha saxat, hoppat mina hopp, snurrat mina piruetter och övat på sin stegslinga. Jag saxar för att värma upp mig lite sen börjar jag med min första piruett, fransarna på min dräkt flyger rakt ut och mitt hår lägger sig lite i mina ögon när jag når min maxrotation, jag känner att nån åker väldigt nära mig och jag tappar koncentrationen. Det känns som att min skridsko åker ur sitt spår och tyngdkraften får mig att ramla snabbt mot isen, jag försöker ta emot mig med min hand. Men det lyckas inte så bra, handen lägger sig mot isen men den glider ut under mig och jag slår i huvudet i isen. Allt blir svart.

"De fem minuterna har gått, jag ber åkarna kliva av isen", säger rösten. Allt är fortfarande svart och jag märker att mina ögon är stängda så jag öppnar de långsamt.
Först är allting suddigt, som att titta genom grumligt vatten och allt är så ljust vitt att jag får ont i ögonen, undrar var jag är? Jag blinkar några gångar och min blick klarnar. Jag ser lampor långt uppe i det snövita taket, det var nog det som var så ljust. Plötsligt kommer ett ansikte in i min synvinkel, personen har mörkt hår och väldigt vackra havsblå ögon.

"Älskling hur är det?", säger personen. Då inser jag att det är Bi, ja hur mår jag egentligen?  Mitt huvud gör lite ont och när jag gör en kroppskontroll, från huvud till tårna, känner jag att min högra handled gör ont.
"Mi-", min röst funkar inte så bra, jag harklar mig," Mitt huvud och min högra handled gör ont". Bi hjälper mig sätta mig upp och det är då jag märker att jag ligger på soffan i 'kiss and cry' hörnan. Det svartnar lite för ögonen och jag blinkar snabbt och tar ett djupt andetag. När jag tittar upp står Alex, mamma, brorsan och min tränare där.