När hon vaknar är känslan där.
Men ingen vet att hon den inom sig bär.
Varje dag går människor förbi utan att se, att så där brukar inte en person som mår bra le.
Under den tid alt hade hänt,berättade hon aldrig hur hon känt.
Egentligen borde alt vara bra, men hon går runt med känslan varje dag.
Hon känner att hon inget är värdig, ändå vet hon att hon inte är färdig.
Inte färdig med att leva sitt liv, fast på kvällen sitter hon ändå där med sin kniv.
Hon ristar i huden ord som ful och dum, aldrig kommer någon veta att det är det hon gör på sitt rum.
Det här är historien om flickan som altid skrattar och ler, och vad hon gör när ingen ser.
