Jag är en självisk, autistisk och jag kan inte ta signaler. Jag vet inte vad som är rätt i göra i vissa situationer. Jag ligger och lyssnar på Type O Negative, Summer Breeze för att vara exakt. Den låten är speciell för mig, jag känner saker när jag lyssnar på den, som en drog nästan. Jag gråter och känner mig inte riktigt som vanligt. Jag har känt mig annorlunda på sistone. Tom, tom på allt, kall.
Ångest, ångest är jag bekant med. Den har vart på sin topp den senaste dagen. Jag hoppades på att jag va fri från det ett tag men nej. Det är inte bara jag som känner den här ångesten och det är inte rättvist. Ingen av oss två ska känna så här. Jag önskade jag kunde ta hänsyn till min partner som även känner så här, då kanske det inte hade vart så här illa för det är mitt jobb att stötta min partner. Min parter ska få allt stöd och trygghet från mig som finns.
Feg är jag. Jag drar mig undan som vanligt, försöker gömma mig och förtränga vad som händer. Konflikträdd har jag blivit kallad av många och jag förnekar det inte det minsta.
Just nu vill jag försvinna, försvinna från den här världen. Att gå i dvala skulle vart något. Jag ligger i min soffa och har krypit ihop som en boll. Skakar och gråter av rädsla. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för det är det verkligen inte och det vill jag inte framföra.
Förlåt...
.J
