Jag kämpar med det varje dag. Varje sekund för att vara exakt. Att inte skriva till dig.
För jag vet att du skulle svara, men inte så som jag vill.
Jag vill ha dig, hela tiden. Och du vill ha mig, ibland. Oftast inte. Och det gör så jävla ont, det var därför jag slutade skriva till dig. För hur glad jag än blir när du finns där, så kompenserar det inte ens nästan upp för den smärtan du orsakar när du resten av tiden inte går att nå.
När du är som totalt bortblåst, spårlöst försvunnen. Och då finner jag mig själv där igen. Sittandes i duschen, dränkt i minst lika mycket tårar som vatten. Om och om igen.
Men inte denna gång. Denna gång ska jag inte falla dit. Hur mycket jag än saknar dig så vet jag nu. Jag är värd så mycket mer än dina tårar. Det är iallafall det jag försöker intala mig själv. Varje dag, varje sekund. När allt jag egentligen vill är att skriva till dig... <\3

Poesi & Dikter Where stories live. Discover now