Mesami

Kapitel 14 - Steffani POV

Milo låg utsträckt över min säng när jag blivit av med Emma. Han hade en av händerna bakom huvudet och kollade upp i taket.

"Förlåt för Emma, hon är ganska pinsam." sa jag och skakade på huvudet. Han skrattade lite, antagligen för att han kom att tänka på Emmas kommentar innan.

"Det är lugnt, jag menar hon vet inget eller hur?" sa han. Jag nickade lite.

"Du förresten, du kanske redan kommit på det men jag tog faktiskt hit oss för att vi skulle få prata lite enskilt. Jag har frågor som jag vill ha svar på och detsamma med dig gissar jag." sa jag osäkert. Han nickade tankfullt och kliade sig lite på hakan.

"Okej, du börjar!" sa han och satte sig upp i sängen och jag satte mig mitt emot.

"Dåså, svara bara på mina frågor så tar vi dina senare." förklarade jag och började sedan.

"Jo, nu när jag också är varg så är jag lite mer intresserad av olika saker som hänt och hört och som hör till mig. Så, för det första, varför ogillar Josephine mig?" frågade jag som första fråga. Det gjorde egentligen inget om hon inte gillade mig och det hade egentligen ingenting med flocken eller vargar att göra men jag ville iallafall veta varför. Milo gav mig ett litet leende.

"Hon ogillar dig för att du får mycket uppmärksamhet. De de flesta snackar om dig ganska mycket vilket gör henne avundsjuk." jag gapade av förvåning, seriöst avundsjuk?

"Men du vet första kvällen, när du morrade mot Peter och hon käftade upp sig mot dig? Hon kan bli rejält straffad på grund av det, eftersom hon var respektlös mot en Alpha." la han till. Hah, straffad för att hon betedde sig dåligt mot mig. Men när jag såg Milos seriösa blick så gick jag tillbaka till frågestunden.

"Okej, hur ser en flock ut? Jag menar storlek, hur det funkar och lite så?" undrade jag och Milo kisade ut genom fönstret en stund innan han svarade. "En flock består av åtminstone fler än tjugo vargar, för det mesta då, för att man ska kunna sköta om varandra och så. Vår flock var större innan, vi var faktiskt i samma flock som Somevedo. Men sen så lämnade de oss och startade en egen för att de hade en annan åsikt." sa han med avsky i rösten. "Iförsig så har jag för mig att de har slutat med de dumheterna nu men eftersom de ratade oss så går vi inte direkt och tigger om att de ska komma tillbaka." lade han till.

"I varje flock finns det en Alpha, ofta en Beta och en eller flera av de äldsta. Man bor tillsammans med sin flock även om man, som jag, inte alltid är närvarande. Några flockar rör sig från plats till plats medans till exempel vår flock stannar på samma ställe hela tiden och sköter om vårat revir. Jag tänkte visa dig hur vårt revir ligger senare idag." avslutade han. Det var inte lite info som han gav mig men jag hade en fråga som jag verkligen behövde ha svar på...

"Tror du jag kan var med i flocken, alltså i Mesami?" frågade jag osäkert och kollade ner på mina händer i knät. Han suckade lite;

"Jaaa alltså, Peter har pratat med mig om det imorse precis innan vi stack och han ville att jag skulle säga till dig att du är en Mesami nu! Om du vill alltså." sa han och gav mig ett oskyldigt leende. Jag log stort.

"Så jag är en Mesami nu" sa jag högt, mest för mig själv men Milo nickade med världens flin på läpparna.

Milo POV

Jag vet inte vad det var som var fel med mig. Men det var någonting konstigt. Varje gång jag kollade mot Steffani så kände jag något inom mig. Som en slags längtan till henne, Varje leende gjorde mig varm och hennes skratt gav mig behagliga rysningar längst ryggraden. Mitt hjärta bultade hårdare bara av att tänka på hennes läppar mot mina och jag fick gåshud när jag hörde hennes röst. Det var nästan två år sedan jag träffade henne för första gången och redan då visste jag att jag gillade henne mer än mycket. Men nu trodde jag att jag älskade henne. Hon var allt man kunde önska sig och jag vet inte om... Kunde hon var min mate? Det skulle kunna vara så men borde jag inte märkt det tidigare isåfall? Tänk om hon är min mate? Jag -