Just nu var allt bara skit, hemma blir man slagen om inge mamma är hemma, i skolan har jag svårt att koncentrera mig och har inte så många vänner. Om jag ens har några. Det var en kille som gick fram till mig på lunchen en gång. Hans vänner stod lite längre bort och viskade, tyckte säkert att jag var en tönt eller något. Men av killens leende smälte jag inombords och hans fint markerade käkben och det sand färgade håret.
"Zamamtha lyssnar du?" Frågar min lärare.
"Ja såklart!" Säger jag lite nervöst.
Killen hade frågat vad jag hette och frågat om han kunde slå sig ner. Han presenterade sig som Felix. Han var pratsam och glad och pratade om sitt band som var ändå ganska känt enligt han. Lite mallig var han men ändå ganska rolig kille, men som vanligt hade han inte tagit mig på så stort allvar då han inte tog upp kontakten med mig längre mer än några "hej" då och då.
Att flytta från en liten håla några timmar Göteborg trodde Zamantha skulle vara lite bättre än vad det igentligen var. En ny styvpappa hade hon också fått. Och lite blåmärken här och där var lite som en vana för henne.
YOU ARE READING
falling, for you
FanfictionJag har ett annat konto där jag med la ut den här boken men det är här jag kommer skriva nu på grund av att jag inte kommer in på det kontot längre<33 Prologen ligger i boken<333
