Jag kan skriva hans namn på hundra lappar eller fler, viska det i natten, rita hans ansikte med fingertopparna i lakanet: och ändå kommer vi aldrig träffas igen, jag menar jag svarar ändå aldrig när han ropar. Jag kan skrika hans namn under vatten eller skriva att jag inte kommer hem ikväll i ett sms jag aldrig skickar, titta på det sms:et ibland och undra vad jag menade med det. Jag kan också skrika mitt eget namn under vattnet, precis efter att jag skrikit hans, höra att jag låter mycket bättre i min mun fylld med saltvatten än i någon annans mun fylld med massa tunga.
