Dramione- en svensk berättelde

Kapitel ett

Hermione kollade sig förvirrat runt på den stora tågstationen. Runt omkring henne var hon omringad av en massa personer, unga och äldre som alla skulle till Hogwarts. Hon hade med sig sin nyinköpta Uggla, Haley, och försökte ta sig förbi en andraårsgrupp av elever som försökte få tag på personer från den gyllene trion obemärkt . Den stackars Gryffindoreleven gillade inte när folk tittade på henne, även om det var i gott syfte eller inte. Hermione pustade lätt ut när hon klev på tåget. Inuti var det mycket lugnare och hon kände sig mer respekterad med sitt försteprefekts-märke i högsta hugg redan fastklistrat på rocken. Hermione hade bestämt sig för att byta om redan innan hon klev på för omväxling. Rollen som prefekt hade hon fått i somras , och var nu prefekt med en annan Gryffindorpojke vid namn Theodor Jungle som hon inte hade träffat tidigare. Han var ganska trevlig, men var även lite för nosig och var övertygad om att Hermione hade något för honom, vilket hon verkligen inte hade. Samtidigt som hon gick fram på tåget letandes efter rätt kupé såg hon till att hennes hår var bra, då hon hade satt upp det i en hög tofs. Hon hade nämligen planerat på att läsa en speciell bok hon hade fått i somras , och ville inte ha hennes hår i vägen under tiden . Hermione gick runt på måfå letandes efter sina vänner, men kunde inte hitta dem. Var i hela fridens namn var dem?
Hon drog upp en dörr till en av kupéerna och såg att det inte var helt tomt här inne. Inne i kupén satt ingen mindre än Draco Malfoy.
Hans ögon glimmade till just som bara för en sekund när han såg henne, men verkade gå över till andra känslor snabbt. Han rynkade på näsan .
" Granger. Vad gör du i min kupé?", frågade han uppnosigt, och Hermione insåg till sin förfäran att även han var klädd i ett prefektmärke. Skulle hon vara tvungen att jobba med Draco ? Draco Malfoy? Hon ruskade på sig.
" Om du verkligen undrar letar jag efter Harry och Ronald, och skulle vara otroligt lycklig om jag kunde gå härifrån nu", fräste hon till svar. Draco höjde på ögonbrynen.
" Gå du. Ville inte ha dig här från första början, din äckliga lilla smutskalle", muttrade han. Hermione blängde på honom med avsky när hon vände på klacken och stormade ut genom dörren. Att han fortfarande orkade vara så uppnosig... Helt otroligt. Hon hittade kupéen Ron och Harry befann sig o och satte sig frustrerat ner. Ron var mitt uppe i att äta en chokladgroda Fred och George hade gett honom och Harry försökte övertyga honom om att de hade lagt något i den. Hermione skrattade för dig själv när hon kom ihåg hur hon, Fred och George hade smugglat i några stinkande bönor i, och skulle få se Ron med hemsk magvärk om några dagar. Harry vände upp blicken.
" Hej Hermione. Har det hänt något? Du ser arg ut.", tillade han oskyldigt. Hermione skakade av sig en gnagande känsla av att Draco hade sett ... ledsen ut. Hon ville inte erkänna för sig själv att hon faktiskt brydde sig. För det gjorde hon inte. Alls.
" Prata inte med mig just nu", sa hon, och satte sig ut för att betrakta landskapet som skenade förbi utanför. Trots att Draco så länge hade betett sig likadant var hon ändå besviken på honom. Inte ens boken hennes föräldrar hade skickat med henne var intressant för henne just nu.

- It was at this moment, he knew... he fucked up-