Jag va blind, nu ser jag klart ~Axel Liljefors Jansson

Nio

Axels perspektiv
När jag inte längre kan se bilen vänder jag och går tillbaka in. Jag tror faktiskt att Liselle är arg på riktigt vilket skrämmer mig något. Jag antar att hon är lite som sin bror liksom. Han kan ju tappa det totalt när han är arg. Osäkert går jag upp för trappan. Jag stannar en sekund när jag ser dörren med ett guldigt L på innan jag knackar.

"jag är inte där inne" mumlar Liselle bakom mig och jag vänder mig snabbt om. Ute i vardagsrummet dom har på övervåningen sitter hon på golvet med ryggen lutad mot soffan. Försiktigt går jag mot henne och sätter mig bredvid henne.

"varför sitter du här?" Frågar jag försiktigt. Hon smällde ju igen sin dörr ganska hårt.

"Dante sa att jag betedde mig som om han strypt min kanin. Så jag ville bara kolla så att han inte hade gjort det. Sen kom jag på att han inte bor på mitt rum just nu så jag va tvungen att gå ut hit" säger hon tyst och jag kollar ner mot hennes knä där hennes händer långsamt stryker en grå fluffig kanin över ryggen.

"jag har aldrig sett dendär!" Utbrister jag och hon skrattar lite åt mig.

"Lilla Blixten? Han brukar bo på mitt rum. Men han är jättegammal för att vara kanin. Och sjuk. Så han låter väldigt mycket eftersom han har ont men jag kan bara inte avliva honom. Jag fick honom av pappa när han va alldeles nyfödd" säger hon tyst innan hon kollar upp på mig. Hon ler lite innan hon ställer sig upp och sätter ner kaninen i buren. Jag ställer mig upp och iakttar alla hennes rörelser.

"vet du vad som är bra med allt dehär?" Säger jag när hon kommer tillbaka.

"vadå?" Frågar hon leendes. Jag sätter händerna på hennes höfter och borrar blicken i hennes.

"att jag äntligen får se ditt rum" nästan flinar jag och hon skrattar åt mig.

"trodde du skulle säga att vi kunde träffas varje dag utan risker men absolut det med" skrattar hon innan hon tar min hand och leder mig genom övervåningen. Långsamt öppnar hon dörren och går före mig in i det relativt stora rummet. Hon sätter sig på sängen som står i hörnet längst bort från dörren och öppnar fönstret som är precis över fotändan på sängen.

"shit va mysigt" ler jag och hon skrattar lite innan hon kollar ner i knät.

"ska vi ha filmkväll? Som förra fredagen?" Ler hon sen och jag skrattar lite innan jag nickar. Hon reser sig upp och går förbi mig, ut ur rummet. Jag följer efter henne hela vägen till köket där hon börjar leta efter något.

"vad letar du efter?" Skrattar jag. Hon ser ut som en huvudlös höna just nu.

"numret till kinarestaurangen. Det funkar med kinamat va? Annars får du laga något för jag orkar inte" säger hon och jag nickar bara. Hon hittar lappen efter ett tags letande och till slut får vi vår mat.

Liselles perspektiv
Vi åt upp vår mat för typ 20 minuter sen och nu väntade vi på att popcornen skulle bli klara. Försiktigt kollade jag upp från mobilen och möttes av exakt det jag ville se. Axel. Han kollade ner i sin mobil med en koncentrerad min samtidigt som han förgäves drog handen genom håret så det skulle försvinna ur hans ansikte.

"vad kollar du på?" Frågar han leendes när han möter min blick.

"dig så klart. Vad annars?" Skrattar jag innan jag tar ut en skål att hälla popcornen i.

"bra fråga" svarar Axel som jag kan känna står precis bakom mig nu.

"vilken film ska vi se?" Säger jag ansträngt när jag vänder mig om. Han står verkligen precis framför mig. Nästan så jag måste rygga tillbaka, vilket inte går för där är köksbänken. Perfekt Liselle.

"bestäm du" viskar han leendes nästan precis vid mina läppar innan han kysser mig mjukt. Jag skojar inte när jag säger att det känns som jag flyger just nu. Hans tunga guidar mjukt min samtidigt som han tar tag om mina lår och lyfter upp mig på köksbänken innan han ställer sig mellan mina ben med en hand på mitt lår och en på min kind. Efter ett tag lyfter han upp mig i sin famn och börjar gå mot mitt rum. Han går otroligt långsamt men så kanske det blir när man går upp för en trappa med någon i famnen samtidigt som man hånglar. Har aldrig provat så kan ju inte veta. Jag hör hur han öppnar min dörr innan han försiktigt lägger ner mig på sängen och jag kan säga med säkerhet att jag aldrig velat ha någon så mycket som jag vill ha Axel just nu. Men han drar ifrån och flinar åt mig innan han börjar gå mot dörren igen. Jag suckar lite, mest för att andas innan jag stödjer mig på mina armbågar och kollar frågandes på honom.

"vi glömde lite grejer där nere. Jag kommer snart" ler han och jag suckar.

"dom grejerna kan vänta nere Axel. Vi har en hel vecka på oss" suckar jag i ett försök att få honom komma tillbaka.

"exakt. Vi har en hel vecka på oss. Så varför stressa?" Flinar han. Kan han sluta flina eller? Jag ger honom en sammanbiten min vilket får honom att skrattandes komma hit och ge mig en kyss innan han går igen. Inte långt efter kom han tillbaka med en bricka där vårt snacks och vår dricka stog på.

"hur fan hitta du brickan? Inte ens jag vet vart dom finns" utbrister jag och han skrattar innan han ställer ner brickan, räcker mig min dator och kryper ner bredvid mig.

"vet du hur många gånger ja krökat här?" Viskar han och jag skrattar till.

"jo jag vet. Dante har krök hela tiden så jag måste sitta här uppe helt jävla knäpptyst" suckar jag och han kollar förvånat på mig.

"så vilken film ser vi på?" Ler jag vilket får honom att skrattandes rycka på axlarna.