Love at first coffee •••» Foscar

Felix föräldrar

💣dåligt💣
var är applåderna? Oscars perspektiv? Någon? Inte? Okok.

Oscar
Felix Felix Felix Felix. Bara hans namn är fint, som en dikt. Det är som en förberedelse vad som egentligen finns hos en pojke vid namn Felix.

Jag har fallit. Jag kommer nog inte upp igen, ingen återvändo.

Men jag är mycket lyckligt skattat att jag inte har fallit för vem som helst, utan jag har fallit för Felix.
Jag önskar att han var här nu, kunde återigen få hålla om hans smala kropp i min famn. Kunde skydda min Felix.

Alarmet bredvid min säng började med sin tråkiga visa som skulle betyda att jag skulle trilla ur sängen och slänga alarmet all världens väg. Men istället satte jag bara av det och satte mig upp i min varma säng. När mina fötter nuddade det kalla trägolvet rös jag till, för att sedan ställa mig upp och vandra in till badrummet. Nervositeten var liten, än.

När det varma vattnet nuddade min kalla hud slappnade jag av, lät vattnet rinna över min kropp och återfå rörelseförmågan.

När jag steg ut ur duschen rös jag återigen till när den kalla luften kolliderade med min kropp.

Då min mobil ringde sprang jag och slog säkert Usain Bolt med hästlängder in till sovrummet.

På mobilen stod det namn som får mitt hjärta att slå några extra slag och därför tryckte jag utan förtankar mobilen mot örat ,sucktandes efter hans honungslena röst.

"Tja Oscar här", pratade jag snabbt, min röst hade fortfarande inte återhämtat sig efter min joggningstur.

"Haha hej Oscar! Vad gör du?", skrattade Felix andra sidan luren.

"Um...tja ingenting, bara chillar", förklarade jag en aning otrovärdigt.

"Um okej... Men hursomhelst, kommer du?", jag fick bita mig i läppen för att inte överlåta dem senaste orden till min mindre intelligenta hjärna, och därmed brista ut i skratt.

"Är påväg typ", fnissade jag och slog handen för munnen då jag själv insåg hur tjejigt det lät.

"Väntar på dig...", viskade han och lade på. Jag stod som fryst i några enstaka sekunder för att tänka igenom allt. Inte för att det var så hemskt mycket, men jag behövde pränta in det som hade hänt den senaste veckan.

Flyttat. Café. Felix. Felix. Felix.

Jag lät för en gång skull ett glädjetjut rymma från min mun. Fan vad lyckligt skattad jag var. Inget kunde stoppa oss nu, eller hur?
Kläderna som jag med extremt mycket omsorg hade lagt på skrivbordet plockade jag snabbt upp och hasade på mig.
En blå, stickad långärmad tröja och ett par ljusblåa jeans.
Inte för sofistikerat, men ändå fint.

Efter några drag genom fluffet på huvudet och några spray med min parfym begav jag mig ut genom den bruna trädörren och nerför trapporna.

-

Med skakande händer stannade jag utanför deras enorma hus. Andas.
När jag steg ut från bilen öppnades dörren, och utan att jag ens hade hunnit reagera hade Felix kastat sig i min famn och slingrat benen runt min midja. Hans ansikte var mindre än en decimeter iväg från mitt och hans fina smilgropar hade uppstått på hans mjuka kinder.

"Hej Oscar", fnissade han. Jag skrattade tyst och tog mina händer under hans lår för att hålla honom uppe.

"Hej Felix", upprepade jag och mötte hans läppar. Dem var lika mjuka, oemotståndliga som vanligt, jag kanske skulle få känna dem mot mina tills den dagen jag inte fanns mer. Alltid skulle få vara Felix.

Våra läppar började röra sig i synk, och ett leende uppstod på mina läppar.
Han släppte mina läppar till min besvikelse.

"Kom, du ska få en belöning sen", fnissade han. Det är nog bara Felix som egentligen kan fnissa så verkligt utan att det låter falskt, och det passar honom.

Jag följde med honom längs den solupplysta garageuppfarten och in genom dem dörrar han innan så vilt uppstått från.

Atmosfären innanför huset var varm och luftig, fönsterna var öppna.
Felix hastade sig igenom husets vita väggar och ut till ett stort uterum.
En man, en kvinna och Felix syster satt redan på trädgårdsmöblerna runt plastbordet.

(FELIX FÖRÄLDRAR ÄR INTE SKILDA FOLK OKOK?)

"Hej!", kvinnan reste sig hastigt upp för att sedan skaka min hand.

"Jag är Cecilia och du är?", hälsade hon glatt. Jag harklade mig innan jag svarade henne minst lika glatt tillbaks.

"Oscar", hon nickade med ett leende på läpparna.

Mannen reste sig då upp och utbytte plats med Cecilia.

"Hej Oscar, jag är Magnus", log han och skakade min hand. Jag log innan han släppte min hand och slog sig ned på sin tidigare plats.

"Slå er ner", log Cecilia och jag gjorde som hon befallde, och slog mig ner på en stol mittemot Alva.
Felix satte sig bredvid mig och lade en betryggande hand på mitt lår.

"Så var det denna killen som fick dig att stöna så?", frågade Cecilia. Mitt ansikte blev brännhett och för att gömma det fokuserade jag på en punkt på trägolvet.

"Um...mamma!?", kommenterade Felix stelt och tog tag i min hand under bordet. Fuck vad pinsamt.

"Såja nu tar vi och äter lite", avbröt Magnus, som var minst lika berörd trots han inte riktigt visste vad som egentligen hände. Felix föräldrar hade också kört på kakor, vilket var helt okej enligt mig, av det faktum att kakor är det bästa som finns.

|_|_|_|_|_|_|_|_|_|_|

Okej så stannar vi där, duktig.
Har lovat mig själv att komma över the fooo. Men tydligen ville inte min hjärna det och igårkväll gick två timmar åt av att stalka och dregla över bilder. Kommit över dem...My Ass.

Jag lade inte ner så mycket för detta Kapitlet heller and majbe mejbe you märker det.
Men vill ni ha ÄNNU mer dirty i nästa because i don't know?

FÖLJ JESUS MY GODS

@nemoszz

Vet inte men wattpad dampa så nu får ni bara söka upp henne men alltså hon är underbar okok?