Min bror är min pojkvän

Kapitel 21

•Tre Månader Senare•

"Sista dag tillsammans" suckar jag.

"Men va har haft tre månader tillsammans" säger han och vrider ratten så att bilen svänger runt i kurvan och det är nu jag börjar känna igen mig.

**

"Framme" ler han och jag sväljer hårt. Jag pussar Max på munnen en sista gång innan jag stiger ut ur bilen. Från fönstret ser jag mamma som snabbt står vi dörren. Max har redan åkt i väg och jag går osäkert upp för trappen mot ytterdörren där mamma står.

"Vart har du varit? Jag jag varit så orolig, jag trodde du var död..." Säger hon och omfamnar mig i en kram.

"Im fine, jag lever okej" svarar jag och släpper greppet om henne.

"Kom, du är säkert hungrig"

"Och trött" lägger jag till. Jag går till vardagsrummet istället för köket och somnar i soffan.

•Nästa dag•

Jag vaknar i soffan i vardagsrummet. Mamma har inte vaknat ännu och min resväska står fortfarande i hallen. Tidningen ligger på hallgolvet och jag plockar upp den. På första sidan är det två en skilda bilder på mig och Max.

"ᴇғᴛᴇʀ ᴛʀᴇ ᴍåɴᴀᴅᴇʀ äʀ ᴜɴɢᴅᴏᴍᴀʀɴᴀ ᴍᴀx ᴏᴄʜ ᴀᴍʏ ᴛɪʟʟʙᴀᴋᴀ. ᴠᴀᴅ sᴏᴍ ʜᴀʀ ʜäɴᴛ äʀ ɪɴᴛᴇ ᴋʟᴀʀᴛ ᴇɴʟɪɢᴛ ᴘᴏʟɪsᴇɴ"

"Gumman du och Max måste besöka polisstationen idag för att berätta vad som hänt" hon ger mig en allvarlig blick.

"Ja okej, jag ska får jag äta frukost först eller?"

"Ja det klart du får" hon går mer den sista biten av trappen och in i köket för att duka upp frukost.

Vi äter frukost och sedan ringer jag Max för att veta vart vi ska mötas upp. Det slutar med att jag ska komma hem till honom vid rätt tid så att vi går till polisen samtidigt.

"Amy! Du ska nog gå mot polisen nu om du ska innan idag" hör jag mamma från nedervåningen.

"Men Gud No big deal jag behöver väl inte gå dit..." Suckar jag tyst.

I hallen tar jag på mig skorna och sist en jacka innan jag går ut genom dörren. Max bor inte alls långt bort och det är inga problem att gå dit. Bara det att risken att stöta på pappa är ganska stor.

Jag plingar på dörren och en främmande tjej öppnar dörren.

"Oj! Men hejsan!" Säger hon.

"Eh hej" svarar jag.

"Jo är det du som är Max tjej kanske?" Frågar hon.

"Nej... Jag är Patriks dotter..." Säger jag rejält stelt. Hela samtalet är stelt.

"Jag kan hämta honom, han sitter här inne" hon vänder på klacken.

"Nej! Stopp!" Skriker jag nästan

"Va?"

"Jag letar efter min halvbror Max bara" i samma takt kommer Max ner i hallen.

"Tja Amy, redo att gå?" Frågar han.

"Jupp" ler jag.

"Nej nej! Nu har ni varit borta i tre månader... Vart ska ni nu" avbryter den främmande tjejen oss.

"Vi måste reda ut saker och ting till polisen bara" nickar jag. Sedan går vi ut ur huset och går mot stationen.

"Jag är riktigt jävla nervös" säger jag.

Max öppnar porten och jag går in. Det sitter en kvinna vid receptionen och jag går fram för att prata med henne.

"Vad kan jag hjälpa dig med?" Frågar hon.

"Jag är Amy och det där är Max, ni ville typ att vi skulle komma och snacka om vad som har hänt under de senaste månaderna när vi var borta" förklarar jag. Hon säger något i någon apparat. Sedan pekar hon på en dörr.

"In där"

"Okej tack" mumlar jag och går mot det hållet som hon hade pekat på...

_____________________
Sorry men asså skriva hela deras resa är typ döden satt jag hoppade lite men aja... HADEEE