Vilket jävla år. Verkligen. Jg vågar faktiskt säger att 2021 har varit det bästa året i mitt liv. Alla andra år har jag varit lite trött på den version av mig jag var och det livet jag levde. Varje år har jag önskat mig förändring, och herregud vad det här året bjöd på förändringar. Mest bra men också en del tuffa.
Om jag hade sett mig själv nu för ett år sen hade jag knappt trott det. Här sitter jag o väntar på att min pojkvän och hans tre kompisar ska komma hem till mig så att vi kan åka på nyårsfest tillsammans. Shit. Det har hänt mycket bra och minnesvärt detta år men Marcus tar hem priset som min favorit. Wow vad jag älskar att vara kär i honom. Vi har skapat så många minnen under de har månaderna. I februari har vi träffats i ett år och jag blir bara mer och mer kär, hur klyschigt det än låter.
Och jag har gjort så mycket annat med. Åkt på flera resor; Belgien, Gotland, Öland, Göteborg och massa till Stockholm. Hittat ett nytt underbart tjejgäng i skolan, jobbat på Kolmården en hel sommar, blivit 18 och festat friskt på klubbar och barer och en hel del annat. Allt är ju såklart inte glamouröst, jag har till exempel tappat kontakten med med gamla gänget nåt saga åkte och vi andra hade väldigt skiljas liv och mycket annat för oss och skolstyrelsen har varit värre än någonsin. Dessutom har covid fortfarande verkligen varit ett faktum. Men över lag så har jag varit otroligt lycklig under det här året.
Skål för 2022 och livet. Studenten och livet där efter. Det är sjukt läskigt, men jag är taggad. Mitt ända nyårslöfte är att våga göra det min magkänsla säger och sådant som gör mig lycklig. Hej framtiden.
