Förbjuden Kärlek

Kapitel 6

Tusentals tack till AnnaMansen som låter mig använda de underbara bilderna av Nessa och Matt! ❤️🌟Bilderna finns även att se hos Anna Mansen i "Art by me"
➖➖➖♠️♥️➖➖➖

Nessa

Myntets andra sida

Småtimmarna släpar sig fram. Utanför rasar stormen vidare, regnet jobbar hårt på att dunka in timmerväggen.

     Den enorma manskroppen bredvid mig tynger ned madrassen, och skapar en sluttning i sängen. Till och med i dunklet anar jag ryggmusklernas fördjupningar genom den vita t-shirten. Han andas långsamt och rytmiskt, men tack gode gud snarkar han inte. Då hade jag slängt mig ut genom fönstret.

     Logans lugna andhämtning kickstartar min ångest, och vrider om kniven i min ynkliga själ. Jag har mer än en handfull misslyckade rymningar på mitt samvete. Hur många oskyldiga har kommit till min hjälp genom åren, hur många har betalat i blod för sin godhet?

     - En penny för dina tankar, lilla varg.

     Den djupa rösten får mig att rycka till. Efter en kort tvekan makar jag mig upp på armbågen. Antagligen kommer Jeepens baklyktor som försvinner i natten att vara det sista jag ser av honom, men jag har inget val. Matt Logan får inte bli ett av namnen på pappas to-do-lista.

     Jag flätar samman fingrarna, och drar ett ostadigt andetag.

     - Spara dina pengar till någon som förtjänar dem. Jag har inte varit ärlig mot dig. Du begick ditt livs största misstag när du plockade upp mig efter vägkanten.

     Han rullar över på rygg, och vrider huvudet åt mitt håll. De gröna ögonen glöder i mörkret, som om han vore ett bergslejon. Helvete, varför skakar mina händer?

     Eftersom han inte säger något stakar jag ur mig nästa replik i tragedin.

     - Att vara i närheten av mig är livsfarligt, Logan. Jag vet att ursäkter är jävligt billiga, men jag är så ledsen. Du förtjänar bättre än mitt kaos.

     Sängen gungar när han häver sig upp till sittande. Jag skakar undan håret och tvingar mig att möta hans blick. Logan betraktar mig ett par sekunder, innan han drar lite på munnen.

     - Var inte så hård mot dig själv. Jag är karl nog att ta ansvar för mina beslut, även dem jag ångrar med tiden. Dessutom är du inte ensam om att ha hemligheter.

     - Hundra spänn på att mina hemligheter ligger utanför din komfortzon. 

     - Överenskommet, Miss Jackson. Vill du bikta dig först, eller ska jag?

     Timmerväggarna knäpper och knakar. Utanför vräker regnet ned, vinden slungar enstaka grenar mot rutan. Kvistarnas förvridna klor skrapar över glaset, innan blåsten tar dem på nytt.

     Ekot av mitt namn ringer i öronen, spridda pusselbitar formar en bild som skrämmer mig mer än ovädret. Darrande drar jag upp den rödrutiga filten, tills nästippen knappt syns över kanten. Tyget förvandlar min viskning till ett ohörbart mummel.

     - Vem är du?

     Logan sträcker sig över mig, och tänder lampan på nattduksbordet. För första gången lägger jag märke till en brokig samling ärr under bläcket som täcker nacke och rygg. Nätet av upphöjda streck försvinner in under t-shirten. Klor, knivar eller knytnävar; livet har märkt honom rejält.