FÖR EN HANDFULL DOLLAR

Kapitel 2

Jag o Bartendern satt på varsin stol o solade.
När plötsligt Sydamerikas soldater åkte genom stan.
Vissa kom på vita hästar o några på bruna hästar.
Jag reste mig upp o klappade den ena hästen.
Och kollade den I ögonen.
Jag gick till hästhagen som hade ett tak och röda gardiner.
Den som sitter i vagnen föser undan gardin o vissar att han håller i en revolver o siktar emot mig.
- Letar du efter något?
- Nej.
Sa jag o lyste på hatten o gick tillbaka till stolen.
Sen åkte o red soldaterna iväg.
På morgonen hörde jag hur Bartendern steg upp ur sin säng o gick emot den sängen jag sov på.
Han lutade sig över mig för att se om jag var vaken.
O de var jag.
Jag tittade emot honom.
Han gick emot fönstert o drog upp gardinen o slog upp lite vatten i en skol o tvättade sig.
- jag säger bara så Joe äller vad vi ska kalla dig?
- Att du borde åka så fort så möjligt här ifrån så kanske du överlever.
Jag tog min hatt o knäppte på mitt hölster.
Jag lämnade min poncho i rummet av någon anledning.
Jag tog en Cigaril i munnen o tog en tändsticka o drog den snabbt emot låret o tände min cigaril.
Bartendern gick efter mig.
- säg min Joe ska du övernatta här varje natt.
- oroa dig inte.
- Jag ska betala.
Sen gick jag ut.
- Vänta Joe jag följer med.
- Jag vill se om du hamnar i trubbel.
Sen gick han efter.
Bartendern hade också en häst.
Vi satte oss på våra hästar o red iväg emot soldat armen.

Sydstaterna  stod o väntade på Nordstatarna för att prata om fred.
Nordstatarna kom i blå uniform och sydstaterna stod i brun beige färgad uniform.

När Nordstatarna tog kistan så vinkade deras General emot några män med kulsprutor som avlossade skott emot sydstaterna.
Dom slaktade dom allihopa.
Där sprang livrädda hästar utan ryttare.
Dom var inga riktiga Nordstatare.
De va banditer.
Jag mötte upp bankmannen någon timme efter.
Han ville pressentera mig för sin bror
Jag svalde en klump i halsen när jag fick se vem hans bror var.
De var de var en av dom som pepprade ihjäl soldaterna.
- Detta är min bror Ramon.
Han sträcker fram sin hand.
- Ramon
- Du kan kalla mig Joe.
Jag ville känna honom lite på pulsen.
- hade du en bra resa ?
Frågade jag.
Jag såg hur svettpärlan rann från hans panna.
- Jo de var bara en lång utmattad resa.

Jag gick fram till sheriffen o hämtade ut några dollar för en kille som var efterlyst.
Jag gick fram till Ramon o lyfte på hatten o tog en Cigaril I munnen och gick.
- Jag gillar inte Amrekanen Joe äller vad ni kallar honom.
- Han är mycket smartare än många av våra män.
Ramon gick fram till en av sina män.
- Jag vill att du ska holla koll på Joe.
Sen satte Ramon sig på sin häst.
- Men Ramon hur gör vi med Baxters?
Ramon skrattade o skrattade du -behöver inte oroa sig för Baxters dom sköter vi senare.