Håll bara om mig

Kapitel sex

Hade ingen riktig bild idag, men ville iallafall ha någon fin bild 💕

Nu kanske ni ser att jag har bytt namn och omslag, boken heter nu "Håll bara om mig" så ni vet 😉

~Janes perspektiv~

Ljuset sticker in rakt i mina ögon och jag gnuggar de snabbt. Min blick vandrar in kring i rummet. Vart fan är jag?

- Godmorgon älskling, min huvud vrids mot ansiktet son ligger bra någon decimeter ifrån mig. Danne?

- Ursäkta?, jag reser mig hastigt och backar ifrån honom.

- Minns du inte?, frågar han och lägger sig lite närmre mig.

*Tillbaka bild*

- Tja, hör jag en röst bakom mig. Hastigt vänder jag mig om och kollar på en kille som har satt sig på stolen bredvid mig. Danne.

- hey, svarade jag enkelt.

- Du dricker mycket ser jag, han pausar, - Du Jane, vi har mycket gemensamt.

- Som vad?, jag tog en klunk till av alkoholen och tittade in i hans ögon.

- Vi gillar att dricka, festa och mer, han la sin hand på mig och jag lät den ligga där.

- Jag vet vad du vill! Och jag tänker inte plågas av dig igen!, snäste jag till.

- Lugn, gumman. Jag ska inte plåga dig, jag ska låta dig njuta

- Jävla äckel!, skrek jag och gick därifrån.

*Nu tid*

- Lugn, babe. Du är min nu, säger han och kollar på mig samtidigt som han för handen på mitt lår.

- Lägg av!, jag ger honom en bitchclap och springer där ifrån.

Det är först när jag har smält igen hans ytterdörr som jag ångrar mig. Danne är en sådan kille med fula rykten. Fast inte så fula rykten. Det man hör om honom är att han är skön i sängen. Fy fan! Han är ett äckel. Men ändå vill han något.

Jag sliter upp ytterdörren igen och klampar in. Danne har klivit upp ur sängen och går emot mig när han får syn på mig.

- Danne, stanna traktorn här! Vad vill du med mig?, frågar jag honom och han går närmare mig. Han bär endast ett par byxor och förhoppningsvis ett par kalsonger under det. Det är först nu tanken skår mig om att jag själv hade på mig kläder morse. Min blick vandrar ner på mina kläder. Ett par byxor och en tröja som jag förmodligen har sovit med.

- Vad? Jag älskar dig babe, säger han och han går närmare mig.

- Danne..., börjar jag men har har redan börjat kyssa på mig och jag trycker mig bort.

- Lägg ner!, jag backar. - Vi måste prata igenom det här!

- Vadå?, han sätter handen bakom nacken och jag betraktar honom.

- Det här med att leka med tjejer.., börjar jag. Han flinar. Han flinar för att han känner sig träffad. Jävligt träffat eftersom att flinet är ett retsamt flin. - Du leker med mig! Du har inga känslor för någon längre!

- Jag vet hur det ligger till..., hans röst har mjuk och den får mig att lugna ner mig en aning. Ganska mycket, nyss var jag stressad och arg nu känner jag mig faktiskt lugnare. Oh fuck. Hans röst är mjuk för att den ska få mig att smälta, för att jag ska förlåta honom och vi ska börja om. Det kommer aldrig hända.

- Vi var tillsammans för ett år sedan! Jag älskade dig! Sedan kom Jess in och du blev förälskad i henne, du och jag gjorde slut och för ett halvår sedan tog Jess livet av sig! Du vet inte hur man älskar människor efter det!

- Snälla, Jane. På minn mig inte om Jessica. Du vet hur mycket hon betydde för mig...

- Så smart att du säger det till ditt Ex, muttrar jag.

- Du har rätt, jag kan inte älska eller jo, jag kan älska en tjej i drygt en dag. Inte mer, det går bara inte. Jag kan inte säga varför, han suckar och drar handen genom sitt mörkljusa hår.

- Nä, precis. Det är för att du förstörde Jess liv!, jag sätter armarna i kors över bröstet och ger honom en sur blick.

- Jag vet att det går för fort, men för några dagar sedan när du vet.. Ja.. Så var du full. Det vet jag, men jag skapade känslor för dig..., han pausar och undviker min blick.

- Jag var full! Du vet att jag dricker för mycket! Du vet att jag inte kan kontrollera mig själv på rätt sätt ändå utnyttjade du mig, säger jag och plingar bort tårarna som är på väg att komma ut.

Minnena från förra året är alldeles för starka och det får mig att gråta. Danne var fantastik. Han följde mig vart jag gick. Han kom bra överens med pappa. Min mamma har han aldrig träffat. Vi pluggade tillsammans, vi gjorde allt tillsammans. Sedan kom dagen då Jess fick hoppa upp en klass och hamnade i våran parallellklass. Danne fastnade för henne ändå tills han gjorde henne ledsen och hon tog sitt liv. Allt vart väl kanske inte hans fel. Men han sårade henne stort. Han sårade mig innan det.

- Danne, låt mig vara! Och glöm mig!, säger jag tyst, han nickar och suckar över att han inte lyckats. - Jag drar nu!

Jag öppnar dörren och klampar ut i naturen. Först stirrar jag bara runt på kvarteret innan jag tar ett steg ner för stentrappan.

***

Timmarna har tickat på och pappa är iväg hos farmor i Halland denna helg, vilket innebär så klart att jag ska vara hemma själv. Inget jag gillar faktist. Jag rent utsagt hatar att vara själv hemma. Vilka typer som helst kan komma och inkräkta mitt i natten. Som barn var jag livrädd, men nu ser jag inte mig själv som barn längre, då trodde jag arr tjuvar kunde komma in och döda mig nu är det mer att skumma typer av något kön kommer in och antingen river hela huset, dödar mig och tar saker eller så våldtar de mig och jag kommer att må dåligt i mer än en månad.

Lucy kanske har lust att komma. Eller min halvsyster Chloe. Lucy är antagligen sur på mig och Chloe måste komma över, aldrig att jag är själv en hel natt.

Jag plockar upp mobilen och rotar runt bland kontakterna. C... C... C... Där! Chloe! Mitt finger trycker på hennes nummer och signaler börjar komma fram. Men svara då din jävla syster!!.....

_________

Så ytligare ett kapitel skrivet. Det var länge sedan. Men jag blandar ihop alla mina böcker som skriver men men... Jag ska försöka uppdatera oftare 😉