6

23 0 0
                                    

Jag kommer hem med trötta steg. Självklart ska jag vara med den arroganta, själviska och idiotiska killen i världen! Jag suckar högt för mig själv när jag kommer innanför dörrarna av huset.
"Tuff dag?" Jag kollar mot pappa och nickar.
"Först så blev jag irriterad på Ethan och då sköt jag honom i huvudet med en boll och då kallade han mig hora så då sköt mig han mig i ansiktet så jag började blöda näsblod fast jag fick kalla honom manshora." Pappa flinar lite. Pappa och Lucas gillar inte heller Ethan på grund av hans beteende och av att han tar droger med mera.
"Gick det bra med näsan då?" Vi går in mot köket.
"Ja, ingen större skada men du, vet du det värsta av allt? Den jävla idrottsläraren tvinga mig att vara med Ethan och städa idrottshallen hela veckan efter skolan!" Jag ser på pappa som börjar ta fram mat.
"Äsch, det kommer gå på ett svep så är veckan slut. Gör det du ska bara och dra sen." Jag nickar och tar mat sedan.
"Vart är mamma och Lucas?"
"Lucas hade någon träning och mamma handlar." Jag nickar.


***

Jag ser på alla personer som går i korridoren. Det är ny dag med andra ord och ser när Olivia kommer mot mig.
"Jag hann aldrig prata med dig igår? Gick det bra med näsan?" Jag nickar och ger henne en kram.
"Jag gav honom en utskällning igårkväll."
"Igårkväll?" Hon nickar och jag ler bara till svars.
"Ska vi va?" Jag skakar på huvudet.
"Jag kan inte, fick någon grej som idrottsläraren tvinga mig." Hon kollar mot mig medlidande.
Vi säger hejdå och jag börjar gå mot idioten.


Jag öppnar idrotts dörren och ser Ethan sitta på bänken.
"Du tar golven, jag tar fönsterna." Säger jag och går förbi honom till dörren där alla städ grejer är.
"Eh fan heller? Du tar golven och jag tar fönsterna." Han öppnar dörren.
"Oj vilken gentleman." Säker jag sarkastiskt och tar golv moppen och börjar städa golvet då jag inte orkar argumentera.
"Om du inte hade kastat en boll i mitt jävla huvud skulle aldrig detta hänt." Jag fnyser.
"Om du inte kallade mig en hora eller kasta bollen så hårt att jag började blöda näsblod hade detta aldrig hänt." Jag känner hur jag blir mer och mer irriterad.
"Om du inte kallade mig manshora skulle inte detta hänt." Jag får nog.
"Vad ser du i henne?" Han kollar mot mig och jag stannar upp med att städa."
"Olivia." Fortsätter jag.
"Jag tycker om henne." Han vänder sig om och börjar torka fönstret.
"Men du är... varför henne? Min bästa vän? Du tar droger, dricker och säkert röker." Jag börjar torka golvet.
"Jag gillar henne." Mumlar han men jag håller tyst. Vad ser han i henne som han inte ser i mig? Det är nu jag inser hur jävla egoistisk jag är. Om min bästa vän är glad ska inte min avundsjuka förstöra.

Tur i oturenWhere stories live. Discover now