Vägen låg tom och mörk framför den lilla Volvon som snabbt körde i blindo på en skogkantad väg. Båda framlyktorna hade krossats en halvtimme tidigare av Lucas, killen som numera var Evas ex. Eva själv satt i baksätet och snörvlade högljutt medan hon kramade om sin flaska Absolut Vodka. Bredvid henne satt Alice och höll i bildörrens handtag med båda händerna.
"Kan du sakta ner eller?!" skrek hon argt.
Jenny ignorerade henne. Bältet i förarsätet skar in i hennes bröstkorg och hennes svettiga händer kramade hårt om ratten när hon spejade ut i septembernatten på jakt efter rådjur eller något annat som kunde tänkas hoppa ut framför bilen. Hon hade ingen aning om var de var.
Så länge de hade hållit sig på den upplysta E4:an hade allt gått bra, men sedan hade Eva tyckt sig se Lucas bil förfölja dem. Med hjärtat bankandes i bröstet hade Jenny tagit av på en mindre väg, pressat upp bilen i 100 km/h, och sedan omedelbart ångrat sig när hon såg att vägen saknade några gatlyktor och fortsatte rakt in i vad som verkade vara Sveriges största skog. Nu vågade hon inte sakta ner, för tänk om Lucas verkligen var någonstans bakom dem?
Jenny svor tyst och stirrade stint på den nu ännu mörkare vägen framför sig. Motvilligt lättade hon på gasen och lade i en lägre växel. Klockan på instrumentbrädan visade kvart över ett.
"Jävla as... hur kunde han? Och så den där bitchen som bara såg på... de kan dra åt helvete båda två..." sluddrade Eva från baksätet medan hon febrilt skrev på sin mobil. Alice hade tagit över vodkaflaskan och drack nu djupa klunkar medan det droppade nerför hakan på henne.
Jenny kände sin adrenalinkick mattas av och tröttheten komma smygande. Ljudet av däcken mot vägen blandades med Evas fyllesvammel, och Jennys ögonlock började långsamt sänkas medan hennes fot råkade trycka ner gasen några centimeter...
Kollisionen kom plötsligt och kastade upp den lilla bilen flera meter i luften. Den nu klarvakna Jenny såg i slowmotion hur världen vändes upp och ner, hur miljoner droppar Absolut Vodka vällde ut ur flaskan och fyllde luften och hur Evas mobil med alla halvfärdiga hatmeddelanden gled ur hennes hand...
Sedan var ögonblicket över lika snabbt som det kom. Efter att ha voltat två gånger i luften landade bilen hårt upp och ner på vägen. Glas splittrades, plåt knycklades ihop och ljudet av något som knäcktes skar genom luften, följt av Alices skrik av smärta. Strax innan Jenny förlorade medvetandet fick hon en glimt av något stort och kraftfullt som rörde sig utanför den spruckna vindrutan. Hon kände tydligt hur varelsen iakttog henne.
En onaturlig tystnad lade sig över scenen, det enda som hördes var det svaga spinnandet av bilens hjul som fortfarande snurrade. Jenny hängde upp och ner i förarsätet, det enda som hindrade henne från att trilla ner i biltaket var hennes hårt ansträngda säkerhetsbälte. Den skarpa lukten av sprit hängde tung i luften.
Jenny fick loss sitt bälte efter en del fumlande och tog emot det korta fallet med armarna. Hon ålade sig över växelspaken och kröp över små glasskärvor från rutorna mot baksätet. Varken Eva eller Alice hade haft på sig sina bälten, och nu låg de båda i en hopknycklad hög, helt indränkta i vodka.
