Tuvas perspektiv
"KOM NER NU!" Hörde jag mamma ropa från nedervåningen
Jag sprang ner för trappan där mamma redan stod och väntade i hallen, jag satte fort på mig mina adidas campus och vi gick till bilen.
-det kommer gå bra idag gumman sa mamma och strök mig på armen
Jag kollade inte ens upp på henne, allt det här var hennes fel, mina föräldrar skildes nyss. Så nu behöver jag börja i en ny skola mitt i terminen. Jag känner inte en enda person här, jag vill tillbaka till Uppsala, jag hatar Stockholm.
-ha det bra idag! Sa mamma och jag smällde igen bildörren
Vem ska jag ens gå till nu? Jag hittar inte ens? Jag gick i dom långa korridorerna som har fyllda av folk. Vissa kollade konstigt på mig, jag kollade bara ner i marken. Jag hade fått ett skåpnummer, 7891. Jag letade överallt efter det, men jag hittade inte. Det här var nog den största skolan jag nånsin sätt, jag måste sätt så dum ut, helt borttappad. Längre fram såg jag en kille med blont hår, han var ganska lång med tatueringar. Jag bestämde mig för att gå och fråga honom om han visste var mitt skåp låg.
-vet du vart 7891 skåpet ligger? Frågade jag honom
Han kollade väldigt konstigt på mig, jag kände hur jag rodnade.
-följ med mig sa han
Jag gick efter honom, vår längdskillnad var väldigt stor, jag kände mig jätteliten och dum.
-här sa han och pekade mot ett skåp
-tack så jättemycket sa jag och log
-vilken linje går du i?
-jag går Sam dudå?
-jag går musik
-så du är typ artist? Sa jag
-hahah ja typ antar jag
-juste förlåt va otrevlig jag är, vad heter du ens? Sa jag
-Dante, vad heter du?
-Tuva sa jag
-jättekul att träffa dig Tuva, hoppas vi ses
-detsamma Dante!
Inne på lektionen
Jag gick in på vår svenska lektion, kanske lite sen men jag hittade fakstikt inte. När jag gick in vände alla sig mot mig.
-är det Tuva Brodin? Frågade en lärare, som jag antar är min nya svenska lärare
-ja det är det, förlåt att jag är sen svarade jag
-det gör inget, du kan slå dig ner bredvid Valter
Jag såg en kille som vinkade lite och jag gick dit, han hade lockigt brunt hår och jättefina blåa ögon.
-hej sa han
-hejj svarade jag
-känner du någon här?
-nej jag är helt ny i Stockholm
-men åh va kul!! Du måste verkligen träffa mina vänner sa han
-jättegärna, jag behöver vänner haha sa jag
Resten av lektionen lärde jag och Valter verkligen känna varandra, han va så rolig.
-vi ses på onsdag igen! Sa vår lärare och alla reste sig upp och gick.
Jag tog min väska och packade ihop alla mina saker.
-vi har lunch nu, vill du sitta med mig och mina vänner? Frågade Valter mig
-om det är lugnt för dig sa jag
-såklart det är du är ju min nya bästa vän nu
Jag skrattade till och vi började gå mot lunchen.
Väl framme vid lunchen var det pasta och köttbullar, jag tog inget, jag brukade inte äta så ofta.
-ska inte du ta något? Sa Valter
-nej jag är inte hungrig, vart ska vi sitta? svarade jag
-där är dom sa han och pekade mot ett bord där det satt fyra killar, jag kände igen en av dom.
Vi gick fram till dom och jag kände hur alla kollade på mig.
-det här är Tuva, min nya bästa vän för ni lämnar mig sa han ironiskt
Jag skrattade till lite och slog mig ner bredvid Valter.
-men det är ju du igen sa en kille, jag kollade upp och såg att det var Dante
-hahaha ja svarade jag
-kanske lite stalker sa Dante
-neeeej svarade jag
-hur känner ni varandra sa Valter
-svartsjuk eller sa Dante och skratta till, vilket fick alla att börja skratta
Resten av lunchen pratade vi bara med varandra och allt möjligt, Valters vänner var riktigt snälla.
Första kapitlet!!! Det blir bättre jag lovar er
