Tuvas perspektiv
Tw
Jag sprang in i Dantes hus, jag sket helt i att hans mamma kolla på mig skit konstigt.
Jag hörde när vi prata i telefon hur hans röst fick panik, jag öppnade dörren till hans rum.
Jag mötes av Dante med ett rakblad i handen och han skakade och fick knappt luft.
Jag satt mig ner bredvid honom fort och höll om honom, jag har nog aldrig hållit om någon på det sättet jag höll om Dante där, en skakade kille som bara grät och grät.
Hans mamma öppnade dörren och stelnade direkt till, jag kollade mot henne med panik i mina ögon.
Ludwigs perspektiv
Jag vaknade av att min mobil ringde, jag såg hur klockan var 03:24. Min första tanke var såklart "vem fuck ringer mig nu?" Jag såg hur tuvas namn stod på skärmen?
Jag har typ aldrig prata med henne som ett riktigt samtal, men ja svara ändå.
L=ludwig T=Tuva
L"aa tja"
T"du måste komma till Dante NU"
L"va har hänt?!"
T" ja har varit här i timmar, men han blir inte bättre han har panik Ludde"
L"jag kommer direkt!!!"
Jag slängde fort på mig en hoodie och ett par pyjamas byxor och sprang ner för trappan, jag hörde mammas röst som skrek "vart fan ska du?!"
Jag satte mig i bilen, fast jag inte ens har ett klart körkort, allt för Dante just nu.
Efter fem minuter var jag parkerad på Dantes uppfart, jag smällde igen dörren och sprang in.
I Dantes rum mötes jag av en förstörd Dante, jag tror ingen riktigt förstår min känsla när jag insåg hur han nog fakstikt mådde.
Han hade blod papper över hela golvet, ett rakblad bredvid sig, han hade rödsprängda ögon av antagligen droger eller tårar och han såg bara allmänt trött ut.
Jag satt mig ner bredvid honom, jag kramade honom så hårt, tänk om jag bara hade varit lite mer uppmärksam?
-Dante vad har hänt?! Sa jag stressat
Han föll bara ihop med mer tårar, jag kollade mot Tuva.
-jag tror Noel sa något, och sen så hittade jag ett rakblad i hans skall han glömde hos mig, sen fick han panik och jag körde hit fort och då hade han en panikattack.
-Dante jag tänker aldrig lämna dig, förlåt för attt ja aldrig märkt nåt, du är min bästa vän viskade i hans öra och höll om honom.
