Emils perspektiv
Jag kände hur alkoholen spred sig över hela mig, jag gick ut för att ta lite luft.
Jag såg Valter gå runt stressat, jag gick fram till honom lite virrigt.
-ey hur är de? Frågade jag
-har du sätt Tuva? Frågade Valter stressat
- nej har något hänt henne?
-hon sprang härifrån gråtandes...
-va har du gjort?! Skrek jag åt Valter och folks blickar fastnade på oss
-Dante låg med Estelle efter han och Tuva hade legat...
-SKOJAR DU?
-nej..
-vi måste ju fucking hitta henne? Hon är allt jag har Valter
Vi satte oss i bilen och rullade ner mot Hornstull, tuvas favorit ställe.
Vi gick överallt, runt bland alla hus, vi började tappa hoppet. Vart kan hon fucking va?
-hallå hon kanske inte är här Emil? Sa Valter
-jo vi har inte kollat vid vattnet, hon måste va här
-okej vi kollar där sen drar vi och letat nån annan stans
Vi gick ner för den långa gatan med alla små färgglada hus. Solen gjorde så allt var orange, det var nog det ända positiva just nu. Jag såg en bänk, bänken där Tuva första gången sa till mig att hon hade självskadebeteende, jag kommer aldrig glömma nätterna jag behövt sitta uppe med henne så hon inte ska hoppa ut ur fönstret.
Så närmare vi kom bänken såg jag tydligare hur det såg ut som någon låg bredvid bänken, min puls ökade och jag började springa mot bänken.
Väl framme såg jag Tuva ligga bredvid bänken. Jag kollade mot Valter medans jag skakade på henne med hopp att hon skulle vakna. Jag tog mitt öra mot hennes bröst och jag hörde ingen puls, jag skrek till Valter "RING 112!"
2 timmar senare
Jag sitter själv här i det kalla väntrummet, Valter drog för nån timme sen för hans lillasyster behövde hjälp.
Det är många här inne, dom flesta sitter med sina mobiler, bryr dom sig inget om personerna som är inne på sjukhuset? Sitter dom där och snapar med sina vänner medans folk ligger halv döda?
Jag tog ett djupt andetag och hindrade mig själv från att slå ner alla här inne, jag tog istället upp min mobil och gick in på min och Dantes sms konversation.
Emil 01:49
Jag hatar dig Dante, du fick nyss min syster läggas in på sjukhus. Tack Dante, din jävla hora.
Dante 01:50
Emil du måste fatta att jag inte menade något, jag älskar Tuva, det är ett missförstånd!
Emil 01:50
Missförstånd? Man gör inte sådär mot någon man "älskar"
Dante 01:51
Förlåt, vad har hänt henne?
Emil 01:51
Tyst snälla.
Jag hatade Dante just nu, hur kan man ens göra sådär mot någon? Han är en liten fucking player som tror han är mer värd än alla andra, vilket han absolut inte är.
Jag tänkte på Tuva, min fina lillasyster. Jag önska jag kunde ta all hennes smärta ifrån henne och lägga den på mig, ingen ska gå igenom det hon går igenom. Att inte ens ha föräldrar som bryr sig hjälper inte direkt, dom behövde tydligen sova ut, så dom kunde absolut inte komma hit.
Sekunderna gick och dom blev till timmar, det kändes som det här aldrig tog slut, jag slöt ögonen men öppnade dom fort när Jag hörde mitt namn ropas ut, "Emil brodin"
Jag gick efter en sjuksköterska, genom dom långa vita korridorerna. Hon stannade utanför en dörr och öppnade den, som ett tecken på att jag skulle gå in.
-slå dig ner Emil, sa sjuksköterskan
Jag slog mig ner framför henne i det lilla rummet.
-okej så vi är här för att prata om din lillasysters tuvas mående och varför hon är här.
Jag nickade och sjuksköterskan fortsatte prata
-Var är era föräldrar?
-dom är väldigt upptagna med jobb, men jag är 18 så det går bra.
-okej Emil, vet du vad som hände henne?
-asså det var nån fest och så var en kille Otrogen, sen hitta jag och min kompis henne bredvid en bänk.
-okej, hur mår Tuva?
-ja asså hon har ju psykisk ohälsa och ätstörning och mer.
-är det något du tror går åt rätt hål eller fel?
-jag vet inte
-okej tack Emil.
-är hon vaken? Frågade jag
-Nej, men det ser ganska ljust ut, imorgon får du veta mer.
Förlåt för dålig uppdatering, har haft massa nationella prov!
