Emils perspektiv
Idag skulle jag till sjukhuset igen, jag hoppades verkligen att Tuva hade vaknat. Jag hatar Dante, hur fan kan man ens göra så? Hur tänker han?
Jag parkerade på sjukhus parkeringen, jag låste bilen och började gå mot ingången.
Väl framme stod en kille i receptionen, jag gick fram till honom.
-vem är du här för? Frågade killen
-Tuva Brodin
-okej följ med mig
Jag gick efter honom genom en korridor, exakt samma som igår. Jag satte mig på samma stol som igår och väntade på att han skulle börja prata.
-okej så Tuva har vaknat
-får jag träffa henne?! Sa jag överlycklig
-ja följ med mig, men tänk på att hon inte är jätte pigg
Jag nickade och följde efter honom till ett litet rum.
Jag öppnade dörren och mötes av min lillasyster i en sjukhus säng, hon såg så liten ut, helt förstörd.
Jag gick fram till henne och kramade om henne, länge.
-hur mår du? Frågade jag efter jag hade släppt kramen
-jag är mest yr svarade hon med en trött röst
-jag kommer aldrig låta någon såra dig igen Tuva, jag kommer bli bättre storebror för dig jag lovar, okej?
-du är redan den bästa Emil
Jag höll om Tuva, länge.
Dantes perspektiv
Jag vaknade med en klump i halsen direkt, jag fick upp bilder från igår.
Hut jag fuckade allt, varför ska jag alltid göra något ?
Jag gick upp och gick ner till köket, jag öppnade köksskåpet och rotade efter alvedon.
Jag tog tre alvedon med vatten, lite mycket kanske men jag orkade ändå inte bry mig.
Hur kunde jag ens göra så mot Tuva? Jag sa att jag gillade henne, sen låg jag med hennes bästa vän. Jag är sjuk, helt sjuk i huvudet.
Jag tog upp mig mobil och tryckte på Ludwigs namn.
Dante 12:21
Är du hemma?
Ludwig 12:22
Aa, har de hänt nåt?
Dante 12:22
Behöver nån o prata med, kan jag komma över?
Ludwig 12:23
Absolut bror, kom bara
Läst
Hemma hos ludwig
-hon kommer inte förlåta dig Dante sa Ludde
-men jag behöver henne Ludde, jag älskar henne
-Dante du fucka upp de, det enda du kan göra är att prata med henne så får hon ta det som hon tar de. Du kan inte göra mer än så.
-varför ska jag alltid fucka upp de? Jag gillar inte ens Estelle? Har aldrig ens tänkt på henne
-de löser sig
Jag stannade hos Ludde hela kvällen, tills Ludde tvingade mig att följa med honom till Tuva. Jag behövde be om ursäkt.
-okej nu när jag knackar står du bara bredvid och om de är Emil frågar du om du får prata med Tuva och jag är med Emil medans, är det Tuva frågar du om ni kan prata, fattar du? Sa Ludde
Jag nickade och Ludde knackande på dörren, mitt hjärta höll på att hoppa ut min bröstkorg
Jag såg hur dörren öppnades och där stod världens vackraste tjej, Tuva.
-kan vi prata Tuva? Frågade jag
-asså ja vet inte svarade Tuva osäkert
-snälla
-okej då, kom in sa Tuva
Jah följde efter henne till hennes rum, det var fint. Vita fina väggar med en stor lyxig säng med fina detaljer av rosa, verkligen lyx rum.
Jag slog mig ner bredvid henne på sängen, men ändå med ett avstånd så hon skulle känna sig bekväm.
-förlåt Tuva, verkligen. Jag vill knappt att du tar emot min ursäkt, jag gjorde jättefel. Jag har aldrig känt något för Estelle, jag har aldrig känt något för nån. Men du är annorlunda Tuva, du är speciell. Jag har alltid varit en player, men jag försöker ändras, jag lovar.
-tack Dante, kan jag få tid att tänka ett tag?
-absolut Tuva, jag ska gå.
