Jag visste inte om jag ville något, men han gjorde verkligen det. Jag lät honom få som han ville. Det gick faktiskt bra. Jag litade till 110% på Jack. Han tog det lugnt.
En månad senare kom Jack hem till mig på besök. Jag berättade att jag hade haft väldiga "magproblem". Det var riktigt jobbigt. Vi åkte till sjukhuset. Det kunde inte vara sant..! När jag fick beskedet av doktorn vad "problemet" var höll jag på att svimma!
JAG VAR GRAVID!!! Jag sprang till Jack som satt i väntrummet och berättade för honom. Han lyfte upp mig och gav mig en kyss.
-Är det sant?! Frågade han som en "retorisk" fråga.
-Ja det är sant! Sa jag.
Vi båda var överlyckliga och log till fullo.
Jag började gråta.
Jag ringde fort min mamma och berättade det. Jag hörde hennes tydliga andetag i luren. Efter det ringde jag pappa och sa samma sak. Han blev lika glad och förvånad som mamma. Jag och Jack bestämde oss två månader senare att vi skulle flytta ihop. Vi skulle bo i min lägenhet tills vidare. Den hade mer utrymme än hans. Vi inredde så att barnets rum skulle passa för både en kille och en tjej. Vi målade väggarna ljuslila, skaffade en spjälsäng, massa leksaker, en byrå och de nödvändigaste kläderna. (+annat tillbehör). Vi ville nämligen inte veta om det skulle bli en kille eller en tjej. Barnets blivande rum satte ihop med mitt och Jacks rum. Det var bara en skjutdörr emellan. Jag hade aldrig trott att det här skulle ske. Det var som en dröm! Jag älskade Jack och han älskade mig. Vi hade allt vi behövde. Vad behövde jag mer begära?
Nio månader senare (från och med att vi var på sjukhuset och fick beskedet om att jag väntade barn) kände jag helt och hållet att det var dags. Vi hoppade in i bilen direkt och Jack skjutsade mig till akuten.
Jag försökte kämpa emot, men det gick inte så bra. När vi kom fram och kommit in på ett rum fixade sköteskorna allt som skulle fixas och till slut fick vi reda på att det var en kille.
NEJ! Det var det inte alls! DET VAR TVILLINGAR! Det kom som en alldeles för stor chock. Jag tog Jacks hand och klämde på den så hårt jag kunde.
När allt var över kunde jag pusta ut. Det var tvillingar! En kille och en tjej. Jag fick bestämma flickans namn och Jack fick bestämma pojkens. Jag tyckte att Melanie var vackert så det fick bli det. Jack tyckte att Jimmy var gulligt så Melanie och Jimmy blev det. Nu var problemet bara att vi skulle behöva köpa en till säng. Jack skulle gå och fixa det så länge jag var kvar på sjukhuset några dar. Han fixade allt möjligt extra som behövdes.
Allt som jag kunde önska mig fanns precis här. Det var helt otroligt! Jag tackade Jack när han kom tillbaka till sjukhuset. Då kom jag på något! Barnvagn! Jag sa det till honom och han stack iväg igen för att fixa det.
Jag tackade honom ännu en gång när han kom tillbaka.
När vi till slut fick åka hem la vi barnen för att sova en stund.
Det var så mysigt med tanken på allt. Jag ringde mamma och pappa för att fråga om dom skulle vilja komma och hälsa på. Dom svarade ja och jag gick till köket för att kolla om det fanns något att fika. Jag hittade småkakor och några bitar kladdkaka som Jack hade bakat som en present åt mig när jag var på sjukhuset. Kaffe hade vi också. När dom kom fick dom träffa barnen och sen fikade vi. Vi hade det trevligt och efter ett tag sa vi hejdå.
-Dåså. Sa jag och pustade ut. Jag ska gå och lägga mig. Jag är jättetrött.
-Okej. Sa Jack. Jag också.
Vi gick till sovrummet. Jack som var längre än mig ställde sig bakom mig, lindade sina varma armar runt min mage och tittade över min axel för att se barnen. Jag log ett lätt leende och fick tillbaka ett likadant av Jack. Jag vände mig med blicken mot honom och gav honom en puss på kinden. Jag kramade om honom och sa att jag aldrig hade trott att det här skulle hända.
Sedan gick vi mot barnen och pussade dom på deras alldeles mjuka kinder. Sen efter det gick vi mot våran säng och la oss under täcket. Vi sa godnatt till varandra och somnade.
