Why am I so ugly?

Kapitel 1

Blodet rinner.

Blodet rinner från såren på armen som är sönder skurna. Rinn mer, rinn mer! Så jag kan dö!

Hjälp mig. Hjälp mig härifrån!

BEEP BEEP!

Jag slog av alarmet och fortsatte sova. Det ringde igen och igen. Jag suckade och röt till och satte mig sakta och svagt upp och gnuggade ögonen och gäspade. Jag ställde mig sakta upp och lunkade till badrummet. Jag ställde mig framför spegeln och tittade på mig själv.

Jag heter Johanna Lindgren och är 17 år. Jag är en djupt deprimerande tjej, tack vare mitt helvetes liv. Inga vänner, ingen kille, oskuld, en icke bryende familj, en död lillebror.

Jag stod kvar och tittade mig i spegeln länge.

Fan vad ful jag är!

Jag gick sakta ut till mitt rum igen och gick till garderoben och tog fram ett svart linne och ett par svarta sönder klippta jeans, jag tittade på mina armar och drog handen över dom fula ärren jag hade. Jag tog på mig min mörkröda kofta och drog upp dragkedjan. Jag tog min mobil, mina hörlurar och gick ner. Jag tog ett glas vatten och tog sen ett djupt andetag. Jag tog på mig mina skor, min skinnjacka och tog min väska och gick. Jag tog på luvan och satte i mina hörlurar i öronen och slog på musiken.

Jag började snart närma mig skolan och jag mådde bara illa just nu. Alla i klassen stod och viskade och fnissade och några gick förbi och knuffade till mig i armen. Ord hördes och skratt.

Emo!

Här kommer Draculas fru!

Jag fortsatte bara gå och kom tillslut till mitt skåp och öppnade de och tog ut mina matte böcker. Jag tittade försiktigt upp och då började några tjejer viska och skratta och kollade på mig. Jag tittade ner igen och släppte en tår men så att ingen såg. Dörren till klassrummet öppnades och alla gick in, sist jag. Alla hade nästan satt sig när jag kom in, jag gick förbi några och dom fnissade och helt plötsligt föll jag. Alla skrattade. Melinda hade satt krokben på mig. Jag tog upp mina böcker och satte mig.

-Melinda, lägg av med de där! sa läraren.

Hon fortsatte tugga öppet på sitt tuggummi och satte sig rakt.

-Okej, idag ska ni börja med bråk så slå upp sidan 65.

När skolan var över så skulle jag börja gå hem men stannade och såg Melinda och hennes kompisar stå och snacka med killarna i 3:an. Dom såg mig och viskade till killen med krossmoppen, han tittade på mig och nickade. Han satte sig på krossen och tog på sig hjälmen och startade och började köra rakt mot mig i full gas. Jag förstod att han skulle skrämma mig med att köra mot mig och sen svänga direkt av. Jag började gå mot honom och han kom mot mig. Jag började gå fortare mot honom. Tjejernas leende försvann och dom började se rädda ut. Han kom närmare och närmare. När han var bara några meter ifrån mig började dom skrika.

ERIK STANNA! STANNA!

Han började sakta ner men han inte innan jag framför honom precis drog mig undan och han tvärbromsade och ramlade av. Jag tittade på honom och gick sedan. Det var rätt åt han men jag kommer nog vara död imorgon.

Jag kom hem och öppnade dörren men hann inte mer än in...

-Johanna gå till affären och köp lite mat.

-Men...

-Nu!

Jag suckade och gick ut igen och smällde igen dörren. Jag började gå mot affären, de tog ungefär 10 minuter. Men precis när jag kom fram så stannade jag upp och gömde mig bakom väggen. Det var Gabriella och hennes vänner. Dom var värst. Dom skulle alltid slå mig på toan eller så fort dom såg mig i skolan. Kallade mig alltid fula saker, spottade på mig, skrattade åt mig, kastade deras fimpar på mig. Jag stod och väntade i några minuter men dom gick aldrig, de var som att dom hade sett mig och väntade på mig. Dom gick tillslut och jag kunde gå fram till dörren. Jag gick in och köpte de jag behövde och betalade och gick sen ut igen men hann bara till dörren innan dom kom in. Dom såg mig och gick förbi.

-Herregud.

Sa dom och skrattade. Jag gick ut och gick med snabba steg hem. Jag tittade bakom mig för att se om dom var efter mig men jag såg ingen av dom. Jag andades av lättnad och saktade ner farten. När jag hade kommit ungefär halv vägs hem så kom jag inte längre.

-Har du bråttom Johanna?

Jag vände mig om och såg Gabriella, Sofia, Kristina och Linnea. Jag svalade en stor klump och visste inte vart jag skulle ta vägen. Dom alla ställde sig i en ring runt om mig och flinade åt mig.

-Vad vill ni? Sa jag tyst och tittade ner.

-Ursäkta jag hörde inte, du kanske ska prata lite högre?

Jag fortsatte titta ner.

-Det är otroligt att du kan snacka så mycket skit om mig med den låga rösten.

-Jag har inte gjort de.

-Jo de har du. Johannes är skit arg på mig nu för han tror att jag har legat med Krille. Du ska fucking imorgon gå och säga till honom att de va du som sa allt och att du inte är sant!

-Men jag har inte ens gjort något.

-Men är du döv eller?

-Nej men...

-Men vad? Du ska göra de annars kommer jag slå sönder dig efter skolan imorgon fattar du?

Jag svarade inte, jag vågade inte.

-Ditt jävla freak!

Dom slet ifrån mig kassen och kastade iväg den på marken. Linnea puttade till mig med sen axel mot min arm och sen gick dom.

-Ditt jävla Emo! Skrek dom en bit ifrån.

Jag fällde tårar och satte mig ner och började sakta samla ihop allt igen. Då hörde jag en cykel framför mig. Jag tittade upp och såg en kille som kom cyklandes. Han saktade ner och tittade på mig.

-Hej, vill du ha hjälp?

Jag svarade inte jag bara fortsatte plocka. Han klev av och satte sig ner och hjälpte mig.

-Varför är du ledsen?

-Nej, inget.

-Men du gråter ju. Du blev väl inte ledsen för att du tappa dina grejer? De låter lite barnsligt.

Om du bara visste va du just missa din idiot. Jag tog grejerna ur hans hand och gick iväg. Jag torkade tårarna och kom tillslut hem. När jag kom hem kom mamma fram till mig med en konstig blick.

-Vad tid de tog, en timme!

-Jag vet men visste inte vad jag skulle köpa och så var de lång kö.

Hon skakade på huvudet och tog kassen och gick in till köket. Jag upp till mitt rum och satte mig på golvet vid sängen, jag drog händerna genom håret och suckade. Jag tog fram min ask som jag hade under sängen och tog fram ett rakblad och fipplade med de en stund och fällde tårar.

Johanna, de är mat!

Jag suckade och satt bara kvar. Det hördes steg i trappan och min dörr öppnades.

-Kom nu då!

-Jag vill inte ha.

-Va? Här har jag stått och lagat mat åt dig ju...

-Ja men jag fick handla skiten.

-Du fick ju välja.

-Men jag vill i alla fall inte ha.

-Här har jag jobbat en hel dag och sen kommer hem och gör mat åt dig och så vill du inte ha!

-Men jag är inte hungrig!

Hon skakade bara på huvudet och stängde dörren. Jag satte mig i sängen och tog fram mitt anteckningsblock och började skriva.

-Hej livet! Varför är detta mitt liv? Kan de inte vara någon annans? Varför hatar alla mig? Vad har jag gjort? Varför hatar jag mig? Varför hatar mina föräldrar mig? Inte ens du har svar på de. Ingen har de! Eller jo. Dom!  Just nu känner jag inte längre nån vits med att kämpa mer. Jag vet inte vad jag gör längre. Why am I so ugly? /Johanna.

Hoppas ni gillade första kapitlet på min nya berättelse. Kommentera gärna och rösta så kommer jag snart med ett nytt kapitel! :)