Det är det som gör dig speciell

2.

Victoria

Idag var en hektisk dag. Detta skulle bli min första arbetsdag på det nya jobbet, och jag började känna hur nervositeten höll på ta över mig.
"Gör som mamma!" tänkte jag för mig själv. Sluta med allt du håller på med för tillfället. Stå still och dra in 10 djupa andetag i långsam takt. Slut ögonen och dröm dig bort till något ställe du just nu vill befinna dig på.

Det hjälpte verkligen alltid. Hur stressad jag än var så fann jag återigen alltid lugnet igen. Det kom som en varm famn som omslöt mig, och jag kände mig säker.

"Victoria! Skynda dig nu!" ropade mamma ifrån köket.

Wow, det kom verkligen lägligt. Hon som alltid har sagt till mig att jag borde ta det lite mer lugnt ska just i detta ögonblick säga åt mig att rappa på. Hon skulle bara veta att hon precis sa emot sina egna ord.

Ja, jag bor tyvärr fortfarande hemma. Men det är egentligen inte så märkligt. För bara några veckor sedan sprang jag och min klass ut med studentmössorna på huvudet och glädje som bara sprudlade. Det var helt klart det bästa som någonsin skett i mitt liv. Man kände en lättnad att äntligen få slippa alla läxor och prov. Man tänkte att det är nu allt kommer ske. Det är nu livet börjar på riktigt.

Var det verkligen så? Var livet "fulländat" när skolan var över? Många gånger har äldre kompisar sagt att man ska njuta medan man fortfarande går i skolan eftersom man kommer att sakna det när man väl lämnar allt som har med den att göra bakom sig. Antingen är de inkompetenta eller så är det jag som inte har insett det ännu, för någon längtan tillbaka har jag då inte. Eller, kanske lite, men efter kompisarna ... Eller är det själva skolan?

"För helvete Victoria! Gå till jobbet nu!". Mitt undermedvetna började tröttna på mig så jag gjorde helt enkelt som jag blev tillsagd. Man vill ju inte komma för sent första dagen.