Känslorna bubblar

41 2 0
                                    

Kapitel 3

Noels perspektiv

Maria visade ytterligare en bild på Elvira, denna gången med en hink på huvudet. Jag skrattade och tänkte precis vända mig om för att börja prata med Elvira när jag såg att hon var borta.
Jag gick ett varv runt campingplatsen och när jag kom fram till det stora trädet hörde jag snyftningar. Jag kollade upp och där satt hon. Långt in på en gren med ansiktet i händerna. Det frestade att klättra upp till henne och bara prata men vi hade ju inte ens sagt hej till varandra.
"Tjabba" sa jag.
Hon tittade förvånat upp och jag såg att hennes mascara kletat ut sig.
"Ehm, hej" sa hon och torkade tårarna.
"Får man komma upp?" log jag.
Hon nickade till svar och jag klättrade klumpigt upp till en gren under henne.
"Noel" log jag och sträckte upp handen.
Hon tog den och svarade:
"Elvira".
Vad tusan ska man säga till en tjej man knappt känner?
"Ehm, hur gammal är du?" frågade jag tvekande.
"Femton, dudå?" svarade hon snyftande.
"Sexton"

Så satt vi en stund och bara såg på varandra. Efter ett tag sa jag att vi kunde gå in till vår husvagn då det började bli kyligt.
Vi gick in i vår husvagn och jag gav henne en av mina hoodies. Den var för stor för henne men den var varm iallafall. Jag gjorde två koppar te och gav henne den ena. Medan vi sörplade i oss teet pratade vi. Jag tror vi pratade enda in till småtimmarna. För plötsligt gäspade hon och sa att hon skulle gå in till sig. Precis när hon skulle gå sa jag:
"Vänta! Kan du inte stanna?"
Hon såg förvånad ut och sa:
"Jag har en pojkvän".
När hon sa de orden brast något inuti mig. Hon måste ha märkt det för hon gick utan att säga ett ord.

Hej, kapitlet blev lite kort men jag var osäker på vad jag skulle skriva.
Om ni vill ha mer så kommentera gärna vad ni tycker om novellen
Kram Smurfan14❤❤

Sommaren jag såg digWhere stories live. Discover now