Untold stories of the dark..

Ghosts(svenska-swedish)

Det övernaturliga, det okända. Jag tror inte på det, inte ett dugg. Det är bara larv man lärde sig när man var liten för man trodde att det var somewhat 'coolt'. Mamma säger att huset vi flyttat till är jätte gammalt och flertal människor bott i det, då får pappa för sig att försöka skrämmas och säga att det är hemsökt och spökar om nätterna.

***

"Så vad tycker du om ditt rum gumman?" Frågar mamma och sliter blicken från teveapparaten på soffbordet och kollar på mig istället. "Okej." Säger jag bara med en lätt axel ryckning. Mamma suckar.

Det är den 31 october och det sägs att det är då det spökar som mest vid midnatt, om jag tror på det. Pfft, bara en massa larv.
31 october, mer känt som halloween natten, här i lillydale är det ingen som vågar sig ut förutom små barnen som går bus eller godis, eller ungdomarna som går ut och festar. Jag skulle ha gjort det om jag kände någon på det här stället.

Huset är gammalt, ungefär 100-500år. Det är stort och luftigt men väldigt gammaldags, det finns t.ex. tavlor från typ 1600 talet och framåt, och gamla rustningar från typ stenåldern. Nej men väldigt långt tillbaka. Utifrån ser det ut som värsta haunted house eller nåt. På insidan ser det verkligen inte bättre ut, spindelnät täckte stora ytor när vi först kom in i huset. Det finns en vind också men dit vågar jag inte gå. Om det finns en källare, det gör det säkert men jag tänker inte ta mig friheten att ta reda på det.

"Jag går och lägger mig." Säger jag lätt till både mamma och pappa innan jag går upp till mitt så kallade sovrum.
Trappen är lång och knarrig satt innan jag har nåt upp till övervåningen har alla miljoner trappsteg fått mig andfådd.
Det långa mörka korridoren sträcker sig in i mörkret och man ser inte slutet av den. Som tur är så är mitt rum det näst första till vänster.

Den finns dörr som faktiskt är låst och blockerad, varför vet jag inte men jag har inte heller någon lust att ta reda på det.
Det här huset ger mig kallakårar. Jag går in i mitt rum och låser efter mig sen jag gör min kvälls rutin och går sedan till sängs.

***

Jag vaknar av en ljudlig smäll nerifrån, hjärtat bultar snabbare och jag flyger upp ur sängen. Jag sliter åt mig min morgonrock och smyger mot dörren.

Utanför är det kolsvart och svaga vindar från den blockerade dörren visslar lätt igenom nyckelhålet.

Jag går sakta fram mot trappen och smyger ner, så tyst jag bara kan. Självklart skulle trappen knarra vid varenda steg satt helt ljudlöst gick ju inte.

Det lyser ifrån vardagsrummet och röster hörs. Jag smyger dit och kikar in, det är bara tv:n som är på. Mamma och pappa måste glömt att stänga av den. Jag pustar ut och stänger av den, jag går sedan tillbaka mot trappen.

Jag skulle precis ta första trappsteget innan nånting börjar att brusa. Hjärtat börjar att rusa snabbare igen. Jag vänder mig sakta om och går in tillbaka till vardagsrummet där teven står och brusar. Hjärtat hoppar över ett skutt när tv:n spricker och lämnar ifrån sig ett litet moln av svart rök. Jag piper till.

Jag backar ut ur rummet och går in till köket för att ta ett glasvatten.

Teven måste ha gått sönder, bara sådär liksom, ja, såklart.

Jag andas häftigt och tar tag i närmaste glas ur köks skåpet och fyller det med vatten ifrån kranen.
Sakta för jag glaset till munnen och tar tre klunkar innan jag ställer ner glaset på bänken. Det är fortfarande kolsvart i hela huset satt jag var nära på att missa den.

Helt plötsligt sätts den gamla radion på, hjärtat börjar rusa ännu snabbare. En gammal låt spelas.

Utan att jag märkt det har jag klämt så hårt på glaset satt det spricker. Jag skriker till och rycker åt mig min nu blodiga hand. "Fan!" Svär jag tyst och känner att tårar börja sipra ner för mina kinder.

Radion hackar till och byts mot häftiga andningar. Det är svårt att höra men jag är tvär säker på att det är en kvinno röst. Andningarna byts mot viskningar. Då springer jag.

Jag springer allt vad jag har upp till mitt rum och låser in mig själv. Jag slänger mig på sängen och drar åt mig täcket.

Då ringer min telefon. Jag tar upp den och ser att det står 'Mamma' på displayen. Jag svarar och lägger telefonen mot örat.

"Mamma varför ringer du? Du kan ju bara komma hit." Viskar jag nästan fram mot luren och snyftar till.
"Errhll, gllrrrhheer." Konstiga ljud hörs ifrån luren som om nån skulle ha en blodig strupe och försöka prata, om det nu låter en gnutta begripligt. Jag slänger på luren och slänger telefonen i väggen.

"Maya, hjärtat, vad gör du där inne?" Mammas stämma hörs utanför min dörr och jag går genast dit och öppnar dörren.

Men där står inte mamma.

-

Två dagar senare hittades en mor och far med en dotter i huset upphängda i ett rum som ser ut att inte varit öppnat på flera år. Dotterns hals var uppsliten och modern hängd i snara, likaså hennes make. Förklaringen enligt nyheterna är att dom tog alla livet av sig.

Tror ni det?