14 dec

1.2K 117 50
                                    

14 december 2015

"Jag älskar dina flaws. Allt det du inte tycker om hos dig själv, allt som du ständigt klagar över. Som när du tycker att du är lite för smal. Du klagar över att din hud är för torr, att din näsa är för rund. Allt du stör dig på är det finaste jag vet. Allt det som gör dig till dig och gör dig så unik. Jag älskar dina flaws"

Nästa morgon vaknar jag med huvudvärk och ånger. Tack och lov har vi studiedag och både jag och Oscar fick chansen att sova ut trots att det inte blev mycket sömn för min del. För likt jag misstänkte har jag inte alls glömt av gårdagens aktiviteter. Hur jag kysste honom, tillfredsställde honom, till och med sög av honom. Fick honom att njuta, min bästa vän som jag älskar. Inte tänder på, inte är kär i.

Men ångern inom mig handlar inte bara om det jag gjort, det vi gjort. Det handlar också om det jag inte känt. För det kanske är något jag missar? Det finns en viss ånger över vår vänskap. För alkohol har en tendens att få fram sanningen som man bär djupt inombords. Kanske är han mer än en vän för mig? Kanske har jag någon gång känt något mer.

Men jag vågar inte tänka vidare, jag vågar inte fundera över huruvida jag faktiskt tyckte om hans läppar mot mina och hans händer på min kropp. Jag vågar inte riskera allt genom att undersöka de nyfikna känslorna som möjligtvis kan finnas.

Nej, jag tänker bara ignorera det. Titta på honom som jag alltid gjort, behandla honom som vanligt. Vara hans vän, inget mer. Det blir bäst så.

Med en suck sätter jag mig upp i sängen och finner genast hans blick. Han tittar på mig med en aning avvaktande blick, han funderar på om jag minns. Jag sänder honom ett leende och masserar mig långsamt mot tinningarna.

"Fan vad jag drack igår, minns knappt hur vi kom hem"

Får jag fram med en rosslig röst och lägger märke till hur han slappnar av en aning vilket får även mig att slappna av. Det bekräftar att han inte känner något för mig, vilket jag redan visste.

Jag drar en snabb hand genom håret innan jag sliter blicken ifrån honom och finner min egna blick i helkroppsspegeln. Jag suckar djupt och kommer upp på vingliga ben och synar min kropp som endast är iklädd ett par kalsonger.

"Ugh jag ser ut som skit"

Får jag fram med en missnöjd stämma och betraktar mina rödsprängda ögon, mitt yviga hår och min allmänt trötta uppsyn i spegeln. Försiktigt vänder jag mig i profil och kan inte låta bli att spänna musklerna och blicken fastnar på min mage.

"Nej Felix"

Hör jag plötsligt Oscars stämma bakom mig och jag möter hans blick genom spegeln.

"Du är jättefin, du är inte för smal och du behöver inte bygga mer muskler. Du är den finaste Felix jag vet"

Yttrar han med en söt röst och leendet spricker upp i mitt ansikte. Innan jag hinner tacka honom så räcker han fram ett litet pappersark och jag ger honom en förvånad blick.

"Jag vaknade tidigt imorse så jag var ute och hämtade det i brevlådan"

Säger han och jag nickar förståeligt innan jag läser igenom dagens lapp. Leendet på mina läppar växer sig ännu större.

Jag måste hitta den här personen.

. . .
Felix ditt sågspån

24 | xmas Foscar story |Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang