Psykfall | o.r

P R O L O G

Mina djupa andetag kändes pinsamt höga inne i den tomma salen, allt jag gjorde ekade vilket fick mig att inte vilja röra mig alls i det tomma rummet. Jag satte mig långsamt upp i den kliniska sängen, den knarrade högt och ljudet kom tillbaka i ett eko. Jag suckade djupt och satte mig sedan snabbt upp. Jag inspekterade sladdarna som ledde från min arm, följde varenda droppe som befann sig i den genomskinliga slangen.

Jag avlägsnade sladdarna från min kropp för att sedan kunna resa mig upp, mina ben darrade till och okända ljud lämnade min strupe. Jag slog mig själv hårt i pannan med handflatan upprepade gånger, jag kunde ingenting. Mina ben vek sig när jag försökte använda dem men jag tvingade mig framåt, kravlandes på det kalla golvet. Jag kravlade mig förbi människa efter människa och alla lämnade konstiga blickar och skällsord som 'cp' eller 'mongo'. Jag frustade frustrerat och försökte prata tillbaka men bara knäppa och fula mummel lämnade min mun.

A/N:
Om du läser detta efter att hela boken har varit publicerad ett tag, var inte rädd för att rösta på gamla delar. Jag blir bara glad utav det :) Och glöm inte läsa min nya bok Bracelets tack!