Psykfall | o.r

S E X

Jag blev väldigt förvånad när hatet började rulla in, jag hade gillat nästintill alla bilder som befunnit sig i mitt flöde och den ända skillnaden var väl att några utav Felix och hans kompisars bilder fanns med. De alla hade misstänksamt många följare och antalet likes på deras bilder var enorma. Hatkommentarerna jag fick liknade inte alls de jag brukade få och de var dessutom ovanligt många.

Så du har gått och blivit foooer nu också? Patetiskt.

Tror du verkligen någon utav killarna skulle gilla dig? Du är säkert inte ens en äkta foooer.

Mer än hälften av alla kommentarer hade ordet 'foooer' i sig och de antydde att jag hade blivit just det. Vissa nämnde också 'killarna' som om det vore självklart vilka de menade. Jag rynkade förvirrat på näsan och satte mig upp i sängen. Var jag dum som inte förstod? Det kanske var självklart, bara det att jag var så jävla efterbliven? Jag slog mig själv hårt i huvudet och nöp mig själv i underarmen innan jag reste mig upp. Jag drog ner ärmarna på den stora tröjan för att täcka vad som befann sig på mina armar och gick sedan långsamt och osäkert ner till Felix.

Felix som hade uppfattat mina steg i trappan dök upp framför mig, men när jag försökte förklara vad jag ville lämnade endast konstiga ljud min strupe och jag bet mig själv besviket i läppen. Jag kollade runt lite i rummet, men såg inga spår efter min skrivplatta och innan jag visste ordet av så hade Felix försvunnit ut ur rummet ändast för att komma tillbaka med min skrivplatta i handen. Han räckte fram den mot mig och jag tog tacksamt den och började skriva på den kalla plattan.

Vad är en foooer? Skrev jag och visade upp plattan för Felix som oförstående kollade mot den.
"Hurså?" Frågade han och vände blicken mot mig igen. Jag drog fram telefonen och klickade mig in på instagram för att visa kommentarerna och han nickade förstående. Han började förklara om hur han var med i ett band tillsammans med Omar och Oscar x2 som hette The Fooo Conspiracy och att deras fans hette Foooers men på ett sådant invecklat sett så att hans förklaring skulle kunna vara lika lång som om man skulle läsa upp hela Bibeln.

När han var färdig med sin predikan mötte hans ögon mina för att försäkra sig om att jag förstod. Jag greppade pennan åter igen för att låta den glida över den kala plattan.
Kan du få det att sluta? Skrev jag och kollade bedjande mot honom.
"Jag är rädd att om jag berättar får du ännu mer hat", han lät osäker på rösten. Jag brydde mig egentligen inte om hatet, det var bara det att de hatade på mig för fel anledning.
Bara förklara för dem. Skrev jag lätt och visade upp plattan för honom.

Han nickade och drog upp telefonen ur hans ficka, direkt fick jag en follow av honom både på instagram och Twitter. Jag kollade upp från min telefon för att möta hans ögonkontakt och han log mot mig, jag besvarade leendet innan han dök ner blicken i sin telefon igen. Jag kollade ner i telefonen igen och gick in på Twitter där han hade nämt mig i en utav hans tweets.
For everyone who wonder, she's my new sister

Han hade taggat mig också och innan han kollade upp på mig stängde han ner telefonen och gav mig en frågande blick som för att fråga om det räckte, om jag förstod vad som var skrivit. Jag log som svar. Jag hade inte gått i skolan men jag hade fått privatlektioner och kunde Engleska rätt så bra. Jag kunde nästan mer än allt det man lär sig i skolan, hade mamma berättat. Hur mycket man kunde lita på henne visste jag inte.
"Hej", sa jag forfarande lika fascinerad över att kunna säga ordet och hans flin växte sig större innan han gav ifrån sig ett litet skratt.

"Följer Omar dig?" Frågade Felix plötsligt och jag nickade. "Tänkte väl det", sa han sedan och blinkade överdrivet med ena ögat, jag kollade bara förvirrat på honom och när han märkte min förvirrade blick skrattade han bara kort och jag suckade frustrerat. Ännu en sak som jag var för efterbliven för att förstå. Ett klagande ljud lämnade mina läppar, som egentligen skulle bilda en mening men som bara lät knäppt.

------
"Fuck", svor Felix när han råkade snubbla på benet till soffbordet, Cecilia hade varit borta i ungefär en timme och skulle snart komma hem. Jag skrattade åt honom lite tyst när han krampaktigt höll sig om foten och studsade runt på ett ben. Han haltade vidare ut till köket och efter bara några steg kunde han gå vanligt igen. Jag drog fingrarna genom håret och suckade uttråkat innan jag lutade min aningen bakåt i den bekväma soffan.

"Natalie?" Frågade Felix som försökte få min uppmärksamhet och jag tog tag i telefonen för att knappa in ett svar innan jag visade honom skärmen.
Kalla mig Nemo stod skrivet på skärmen och han rullade ögonen åt mig.
"Jaja, är det okej om killarna kommer hit? I och med att jag inte får gå ut.." Mumlade han knappt hörbart. Jag förstod nu vilka folk menade när de sa 'killarna'. Jag nickade bara, sen när brydde han sig om mitt godkännande? Han log trött innan han klampade ut till köket igen där han säkerligen ringde 'killarna'.

Efter bara en halvtimme klingade skratt från dörröppningen och jag spetsade öronen lite extra för att kunna konstatera att det var Omar och Oscar x2 som nu befann sig i huset. När jag hörde att deras steg närmade sig vardagsrummet jag satt i fäste jag blicken i min telefonen för att spela oskyldig. När en hög duns hördes inte långt ifrån mig vände jag panikartat upp huvudet och spärrade upp ögonen för att se hur Oscar - Han med det fluffiga håret - låg på golvet. Jag kollade konstigt på Felix som skrattade åt honom och även mot Omar och Ogge som båda flinade stort.

"Trodde du hade bättre balans än så", skrattade Felix när Oscar reste sig upp och blängde på honom.
"Fan för dig Felix", muttrade Oscar som borstade bort lite osynligt damm från byxorna. Omars blick gled över rummet och innan jag visste ordet av mötte hans ögon mina och han sken upp i ett leende.
"Hej Nemo", sa han och tog några steg framåt mot mig.
"Hej", sa jag, min röst skar sig i slutet utav ordet, men Omar brydde sig inte utan log om möjligt ännu större.
"Omar haffar", sa Felix retsamt och jag kollade oförstående mot honom, och vad menade han med det? Omar bara himlade med ögonen och slog till Felix lätt.

Det kändes som att listan med saker jag var för efterbliven för att förstå bara växte sig större.

-

A/N:
Känner mig väldigt produktiv idag. Igga min dåliga engelska dock.

Nej men asså seriöst, om du inte kollar på The 100 vad gör du då med ditt liv? Världens bästa serie liksom!
- Tyra