Kan en person ändra ens liv så mycket?

Del 40

Emmas perspektiv
När jag kommer ner är det helt städat. Hur? Lucas och Fabian sitter på varsin stol i köket och äter frukost. På bordet finns det fruktsallad, omelett, bacon och massa andra saker.
- Har ni gjort de här? Får jag ur mig.
- Nja, asså maten det gjorde jag, svarade Lucas.
- Och du städade eller? Frågar jag Fabian.
- Inte direkt, hur djupt har du sovit? Det har varit några här som har städat. Svarar han.
Jag kollar på klockan, redan halv två. Hur kan jag fortfarande vara helt slut?
- Vad ska du göra idag då? Frågar Lucas
- Jag vet inte, kanske ska till Julia. Vadå då?
- Nej jag bara undrade.
- Mm..
- Sur?
- Nja lite kanske.
- Aha.. Inte meningen att sabba allt för dig, men står inte ut att se någon stöta på dig Emma, säger han och kollar mig i ögonen.
- Mm..
- Men du, kan vi inte gå ut i dag? Frågar Lucas
- Vadå bara du och jag? Säger jag och kollar på Fabian medan han säger det.
Seriöst varje gång Lucas säger något sånt här ser Fabian så ledsen ut. Fabian tar sin tallrik och går in på mitt rum utan att säga något. Det ska bli skönt att han ska få sitt egna imorgon när de kommer hem.
- Göra vad?
- Äta? Vad du vill?
- Jag tror inte jag orkar gå ut idag.
- Aha.. Värt ett försök iallafall.
- Jätte trött efter igår bara.
- Kan inte jag åka och köpa pizza och sen har vi filmkväll typ bara?
- Mm visst.
- Men jag tänkte dra till hallen under dagen, måste träna men kan jag komma runt 7?
- Bra! säger han och tar en tugga på sin macka.
- Du vet vad jag vill ha va?
- Självklart.
- Margarita, du är så tråkig.
- Hahha nej den är ju god.
Jag sätter mig på stolen mitt emot honom. Han börjar snacka om saker som hände igår när jag åkte iväg. Efter ett tag kommer Fabian ut från rummet, han har satt på sig träningskläder och bär en väska över axeln. Han kommer in i köket och lämnar tallriken, jag och Lucas blir helt tysta. Han går sedan vidare till hallen och tar på sig jacka och skor.
- Vart ska du? Ropar Lucas!
- Hallen!! Säger han surt och smäller igen dörren.
- Då kanske jag också ska dra, snälla kan du duka undan?
- Om du köper choklad och glass till ikväll.
- Självklart.
Han går över till sig och åker sedan till hallen han också. Så skönt att vara helt ensam hemma. Jag går in till mammas och Rasmus badrum och börjar fylla jacuzzin. Medan den fylls går jag till mitt rum och sätter upp håret i en tofs, jag tar också med mig min dator ner till badrummet och sätter på en film. Bakom jacuzzin finns det några ljus som jag tänder innan jag släcker lampan i taket och går i.
Jag sitter där ett bra tag, kollar på två filmer. Jag kollar på mina fingrar, russin. Det är det ända negativa med att bada, jag klarar inte av att få russin fingrar.
När jag precis är uppe ur badet ringer det på dörren, jag tar en handduk och virar den runt kroppen och går ut och öppnar.
- Jag gick lite tidigare så tänkte att jag kunde komma nu?
- Eh asså jag har precis badat så jag har inte gjort mig i ordning.
- Det är lugnt, asså du behöver ju inte sminka dig om du menar det.
- Aha. Men vad är klockan nu?
- Halv sex, ska jag åka nu?
- Visst. Men kan jag få låna den där tröjan? Frågar jag och pekar på den han har på sig.
- Vad ska jag ha då?
- Du får ta något av Fabian, vart är han förresten?
- Han stannade i hallen, men hämta något så får du låna.
Jag springet upp till mitt och Fabians rum, när jag kommer upp letar jag fram någon tröja. Eftersom Fabian jag stökat ner hela mitt rum är det inte lätt att hitta, men de flesta ligger på mitt skrivbord. Jag ser en grå tröja från Nike som fick funka. När jag ska gå ner till Lucas igen ser jag en låda med choklad och ett brev över ligga i min soptunna, över ligger ett papper, det ser ut som att någon vill gömma det. Jag går dit och plockar upp det, på kuvertet står det "Emma<3". Jag öppnade det, det stod " Tack för att du finns och grattis på namnsdagen, kram Fabian". Kom inte ens ihop att jag hade det. Jag vet inte vad jag ska göra så jag lägger chokladen och brevet i min garderob. Jag hör Lucas ropa "hallå" från hallen så jag skyndar mig ner.
När jag kommer ner så står Lucas med bar överkropp och väntar. Jag blir generad och som vanligt syns det väldigt tydligt.
- Funkar den här, frågar jag och undviker att kolla på honom, vill inte att han ska se mitt ansikte.
- Perfekt, söt du är när du blir helt röd i ansiktet.
- Pinsamt!
- Nej charmigt.
Jag tar emot hans tröja och han sätter på sig Fabians och åker iväg. Jag springer upp på mitt rum och tar på mig Lucas tröja och ett par mjukisshorts. Jag fyller även i mina ögonbryn för att inte se helt sjuk ut.
Det är redan mörkt ute så jag går ner till tv-rummet och tänder lite ljus och dukar till middagen.
När jag har dukat klart kommer Fabian hem.
- Har det gått bra? Frågar jag lite osäkert, han verkar lite nere.
- Ja fan, svarar han.
- Va bra då!
- Mm.
- Om du ringer Lucas nu kan han köpa pizza till dig också, visste inte när du skulle komma så köpte inte till dig.
- Nej det är lugnt, inte så hungrig.
- Du kan få halva min annars, orkar ändå inte äta hela.
- Nej, de är lugnt, svarar han och går upp till rummet.
Jag sätter mig i soffan och väntar på Lucas, efter ett tag ropar Fabian.
- Vad sa duu?! Skriker jag.
Han går ner till mig.
- Har du sett min gråa tröja?
- Vilken? Du har typ tusen stycken?
- Den från Nike?
- Lucas har den..
- Varför?
- Jag ville låna hans tröja så då fick han låna din.
- Du kan iallafall fråga först, säger han och går iväg. Han var arg, han lät riktigt sur och irriterad.
- Förlåt, han kommer snart så då kan du ta tillbaka den.
Han svarar inte utan fortsätter att gå upp.
Efter 30 minuters väntan kom Lucas äntligen hem med pizzorna.
- Naaajjjjssss!!! Säger jag och kollar på pizzan som Lucas skär upp.
- Jag köpte en Cola också om du vill ha?
- Ja tack! Men vi sitter väl i tv- rummet?
- Ja det kan vi göra.
Vi går och sätter oss nere vid tv:n och sätter på How I met your mother. Fabian har inte kommit ut ur rummet än så jag går upp med med halva min pizza. Jag knackar på.
- Aa, säger han.
- Vet att du sa att du inte ville ha men det är ovanligt att du tackar nej till pizza så här, säger jag och lägger den bredvid honom i sägen.
- Mm tack.
- Är det något? Frågar jag.
- Nej, bara inte så kul att se er två hela kvällen så jag kan lika gärna vara här.
- Det klart du får vara med Fabian!
- Nej men jag har ändå match i dag så ska lägga mig i tid.
- Aha, men annars är det bara att komma ner till oss.
Jag går ner igen, jag ser Lucas sitta och hålla på med min mobil. Inte för att jag har något privat där men hatar när folk tar den utan att fråga.
- Vad gör du? Frågar jag argt men på skämt.
- Vad är det här?!?! Säger han och håller upp mobilen, han ser inte glad ut...
*****************************************
Glöm inte att rösta & skriva va ni tycker om den!!
Kram