"Är det nåt?" Frågade Felix och såg rakt in i mina ögon.
Jag tog ett djupt andetag innan jag svarade.
"Jag ska flytta, till andra ändan av Stockholm. Jag kommer byta skola" säger jag och försöker låta stadig på rösten.
Felix står helt stum och stirrar på mig.
"Men varför..?" Frågar han tyst.
"Det var mitt egna val" svarar jag tyst.
"Vadå... vill inte du bo kvar?" Frågar Felix med hakig röst.
Jag försöker svälja den stora klumpen som har bildats inom mig.
"Jag vill inte bo kvar.. och min mamma har ändå fått nytt jobb där" mumlar jag.
"Men Varför! Vi är ju bästavänner! Varför gör du så här" Säger Felix.
"Vi är inte bästavänner mer Felix.." säger jag och en tår rinner ner för kinden.
"Har jag gjort nåt fel, har jag sagt nåt fel? Säg vad som är fel" säger Felix oroligt.
"Du har inte gjort nåt, det är jag." Säger jag tyst.
Just när Felix tänkte börja prata igen abröt jag honom.
"Jag most gå nu. Jag flyttar imorgon, Hejdå, Felix"
Med dem orden vänder jag mig om och rusar iväg med tårar. Jag hör hur Felix ropar efter mig, men jag tänker inte vända mig om. Jag ser knappt, allt är suddigt av alla tårar.
Plötsligt hör jag en bil tuta, och när jag vänder mig om ser jag en bil komma rakt emot mig. Jag hade på nått sätt sprungit ut mitt på en väg.
Nu dör jag, hann jag tänka och blundade hårt.
