-Amandas perspektiv-
Jag öppnade dörren långsamt och två välkända personer visades framför mig. ¨Axel! Robin!¨ utbrast jag och vi gjorde en lång gruppkram. Jag har saknat dem så mycket. ¨Vad gör ni här?¨ sa jag dumt, jag insåg sedan att de var här för att träffa mig, Axel öppnade munnen men jag höjde handen för att visa att jag fattade, så han stängde den igen. ¨Hänger du med på en promenad?¨ frågade Robin och log, jag nickade och tog på mig ett par skor innan jag stängde dörren efter mig. Ogge kom och precis utanför huset, jag såg att killarna stod lite längre ner mot vägen. Han kollade på mig och log. ¨Amanda! Vill du hänga med?¨ ropade han, jag sneglade mot Axel och Robin, ¨Jag kan inte¨ ropade jag tillbaka och Ogge kollade bakom mig där de stod, han gjorde en sorgsen blick innan han sprang fram till mig och gav mig en kyss, ¨vi ses sen¨ viskade han och de försvann. Jag vände mig om mot Axel och Robin och deras hakor var nästan nere i marken. ¨Juste, jag har en del saker att förklara¨ ursäktade jag mig och vi började gå.
*
Hej hörni!
Ursäkta för ett halvdåligt kapitel, men jag bara skrev.
Kramiz
YOU ARE READING
Misshandel, O.M
FanfictionAtt man kan börja älska den personen som man hatade allra mest tack vare en resa till Turkiet som föräldrarna tvingar fram? Att man hade fel om den man hatade? Att man hade fel om personens vänner, som verkade så snälla och roliga, studsiga och klum...
