Hoppas verkligen att du kommer tycka om att läsa den här berättelsen om en verklig händelse som jag gått igenom och fortfarande går igenom. Jag kommer inte använda mig av de medverkande personernas riktiga namn.
31/12-2015
Det är nyår och medan alla andra står med kamerorna redo för att fota fyrverkerierna som snart kommer fylla himlen står jag och bråkar med min bästa vän Sofie. Planen för kvällen var att jag och Sofie skulle sova hos våran gemensamma kompis Anna som vi tidigare under kvällen hade varit hos tillsammans med 3 andra killar. Problemet var bara att Sofie nu istället tänkte gå hem till sig för att träffa en annan kille som tydligen hette Jonas som hon hade snackat med ett tag, det gjorde mig vansinnig och inte heller hade hon berättat för Anna varför hon pront skulle ta med sin väska när vi gick för att kolla på raketerna . Hon hade bara gått raka vägen ut utan att säga ett pip. Och det faktum att hon skulle dissa oss för att gå och träffa en kille hon aldrig träffat förut på självaste nyår när vi redan hade planer, kunde inte förstå det. Nu kanske ni tycker att jag låter väldigt töntig som reagerade så starkt på detta, tror mest de handlade om avundsjuka såhär i efterhand. Den här killen Jonas hade samma dag lagt till mig på Snapchat och jag hade väl kanske blivit lite förtjust i det första intrycket jag fick av honom. Hur som helst, tanken på att Sofie då skulle gå och träffa honom kunde jag bara inte låta glida förbi och tycka att det var okej, Men Sofie gick iaf hem utan att bry sig. Jag gjorde allt för att hindra honom från att gå hem till henne och jag lyckades. Kommer så väl ihåg den natten, jag var inte på humör för att sova hos Anna längre så jag valde att sova hemma istället och jag låg och skrev med Jonas nästintill hela natten, kan säga att jag sov riktigt gott efter det.
Det gick några dagar och jag och Jonas började skriva mer och mer vilket jag tror gjorde Sofie en aning svartsjuk faktiskt. Jonas var så himla underbar, han var snäll rolig och omtänksam, man kunde inte annat än älska honom. Jag hade vid det här laget aldrig riktigt sett en bild på honom förutom de som han skickade på Snapchat så jag bad Sofie om hans Instagram men hon vägrade att ge mig den, så jag sökte upp honom själv och började följa honom.
Någon dag efter fick jag reda på av Jonas att han hade varit med Sofie när jag hade skickat en förfrågan om att få följa, han beskrev det som att hon hade blivit rasande och börjat snacka en massa skit om mig vilket jag absolut inte tänkte låta passera så jag konfronterade henne men diskussionen ledde ingenstans och dog snabbt ut.
En kväll när Sofie skulle sova här lyckades jag övertala henne att vi skulle ringa Jonas på Skype och jag var verkligen så taggad och tjatade hela kvällen. Sofie var mycket osäker men gick tillslut med på det så vi ringde honom. Hans röst var något magiskt jag kan inte förklara med egna ord hur kär jag blev i bara hans röst. Efter att vi la på skrev han till mig och sa att han tyckte att jag såg bra ut och var väldigt söt, jag kommer ihåg att jag fick ca 1000 fjärilar i magen och ville bara hoppa runt och skutta i hela huset haha, men jag höll de inne för att inte reta upp Sofie. Dagarna fortsatte att gå och jag måste erkänna att jag redan hade börjat bli lite smått intresserad av honom även fast vi inte hade setts.
På fredagarna brukade kommunen anordna aktiviteter för ungdomar i en av skolorna här där vi bor. Min kompis Anna brukade ofta gå dit och genom henne fick jag oxå reda på att Jonas brukade va där. Jag själv hade aldrig varit där och visste knappt att de fanns överhuvudtaget men nu när jag visste att Jonas skulle dit var jag bara tvungen att gå. Det var dock inte så lätt som jag hade kunnat tro, Samma dag hade Sofia träffat Anna och bara snackat skit om mig, sagt att jag bara ville dit för att Jonas var där och då ville inte Anna längre gå. Sofia sa så mycket som inte var sant och det gjorde mig sjukt ledsen. Så den fredagen blev det inget och inte fredagen efter det heller.
Jullovet hann ta slut och skolan började igen, vårterminen i 9an skulle komma att bli den tuffaste någonsin, inte pågrund av alla nationella prov eller läxorna utan pågrund av de som skulle komma att hända, någonting som har förändrat mig och gjort mig både svagare och starkare.
Det här var alltså mitt första "kapitel" jag hoppas att det iaf lät lite intressant och att du blir sugen på att läsa mer! Puss o kram så länge:*
