Jag försökte inte lyssna på när mamma satt och skrek på mig från andra sidan bordet, men det var svårt. Hon tjatade på mig varje dag om hur man skulle vara och inte vara skolan. Till slut bara skrek jag, jag vet inte varför men jag skrek. Jag har alltid haft svårt i skolan och tom blivit avstängd på min förra skola. Mamma har varigt besviken på mig ända sen jag var 6 år gammal och började skolan. De flesta kallar mig problembarn men det får jag väll ta då. Efter jag skrek i en halv minut slängde jag upp min väska på axeln och drog därifrån. Jag visste inte vilket håll jag skulle gå men jag valde att gå mot tågstationen. Jag kollade bak mot huset och mamma som kollade bort när jag fick ögonkontakt med henne. Jag fick skuldkänslor men det var ju inte så konstigt.
Jag kunde bara hoppas på att jag kunde åka med utan pengar på första bästa tåg. Det var en bit dit men sista biten försökte jag lifta. Det var många konstiga familjer som undrade om jag ville hänga med dom hem och äta om jag va hemlös. Jag hade verkligen ingen aptit att äta eller ens se mat just nu. Men sen kom det en mörkgrön volvo
med 1 kille i som såg lite drogad ut. Han stannade bredvid mig..
______________________________________________________ Vet att det inte va bästa kapitlet men var tvungen att börja någonstans ❤️❤️
DU LÄSER
Den Där Källaren..
Horror14 åringen rymde hemifrån, påväg till tågstationen förändrades allt.. Alla män som vaktar henne och den obehagliga känslan att hon är fast här, i den där källaren..
