Är ni sådana som berättar att något är fel eller håller ni det inom er? Jag håller alltid saker inom mig, dels eftersom att jag inne känner ett behov av att berätta och dels för att jag inte vill förstora upp saker. Jag har liksom aldrig upplevt det som att jag kommer spricka eller att det skulle vara så mycket skönare att prata med någon. Men ibland så önskar jag bara att få åka till en tyst och stor skog bara för att skrika av mig. Att skrika ut allt som finns inom mig. Ett högt jävla vrål. Att kunna sparka på stenar och slå på träd ifall jag velat. Att helt enkelt släppa ut allt.
