1.9 Har du sett

764 50 18
                                    

// Marcus Perspektiv \\

Drömmen jag precis drömt suddas ut och jag befinner mig nu i mitt kolsvarta rum. Eller det var inte kolsvart, det var några solstrålar som lyckades ta sig igenom min rullgardin. Annars var det helt mörkt.

Jag skulle precis dra Emma närmre mig när jag upptäcker att hon inte längre ligger bredvid mig.

Jag sätter mig halvt upp och slår i huvudet i min sänglampa.

Mac - Aah, attans..

Jag tar mig för bakhuvudet och fortsätter att inspektera rummet och leta efter Emma.

Mitt rum är ju inte så stort, så jag tror inte att hon gömt sig direkt. Jag vrider upp kroppen så att jag nu sitter på kanten av sängen.

Jag reser mig upp och vinglar till lite då blodet inte hinner med riktigt. Jag tar fort tag i sovrumsdörren för att återfå min balans igen.

Jag går ner för den vitmålade trappan och kollar om Emma gått ner i köket för att äta.

Nepp.

Jag fortsätter min sökning efter Emma men hittar henne ingenstans. Efter att jag har letat i alla rum utom Tinus rum så väljer jag att gå upp för att göra det.

Jag sätter handen på dörrhandtaget och trycker ner det.

Mac - Har du sett...

Synen får tårar att bildas i mina ögon och kroppen att stelna. Jag drämmer snart igen dörren igen och går mot trappan.

Seriöst?

Jag hör att Martinus ropar efter mig men varför skulle jag bry mig? Jag ökar takten och börjar springa ner för trappan.

// Martinus Perspektiv \\

Dörren smälls upp och Marcus går vanligt in i rummet.

Mac - Har du sett...

Jag vet mycket väl vad han tänkte säga men han hann inte säga så mycket mer innan han drämmer igen dörren igen.

Har du sett Emma?

Han vaknade upp utan en Emma bredvid sig och nu har han sprungit runt i hela huset och letat efter henne. Han har inte direkt varit tyst. Men så hittar han henne. I min säng. Sovandes.

Emma började vrida på sig och min blick for snabbt tillbaka till henne. Hon som jag så typiskt fallit för. Hon som jag blivit så förbaskat kär i.

Emma - Vem var det?

Jag log lite åt hennes hesa morgonröst och svarade på hennes enkla fråga.

Tinus - Min bror.

Och skrynklade lite gulligt på näsan och en suck lämnade hennes söta ljusrosa läppar.

Emma - Jag kanske borde snacka med honom.

Tinus - Jag kan göra det annars? Om du vill alltså.

Emma nickade och jag kunde se hur hon pustade ut lite. Jag vände mig om och satte mig upp för att springa efter Marcus.

Jag ställde mig upp för att gå när Emma viskade mitt namn.

Tinus - Mm..

Emma - Tack. Och lycka till!

Hon viskade fortfarande och det var förmodligen för att inte väcka Filippa. Jag nickade enkelt åt henne och gick ut ur mitt rum för att hitta Marcus.

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Är det drama på g?

Vill bara tacka världens bästa mactinusnovell för att jag får vara en karaktär i hennes fantastiska bok Tycker alla ska gå in och läsa alla hennes böcker! De är bäst Ily!

Sen vill jag också säga att alla borde läsa damngunnarsen bok för den äger också! Och den är på plats 3 i fanfic!! Grattis!! Ily!

Puss o hej leverpastej
/C

Att välja rätt | M&M {AVSLUTAD}Where stories live. Discover now