[1] ON MY MIND ( rants. ) ✔

allt

hon hatade ärren.

de radade upp sig över armen, ända ifrån axeln till handleden. djupa fåror i den känsliga huden som talade högre än ord. vittnade om hemska tider som ännu inte var över.

skammen över det hon precis gjort fick magen att knyta sig och stenen och sjunka längre ner i halsgropen. hon klarade inte av att kolla. hon ville inte kolla. men hon tvingade sig själv.

det gjorde ont i magen när hon tittade på sina armar. det vita linnet var fläckat med torkat blod. armen som var så blek, så tunn, och så sönderskuren.

när hon drog på sig tröjan kom gråten. tröjan hängde över halsen, inte fullt pådragen. håret tovades runt ansiktet och tårarna rann ner och fläckade tröjan med saltvatten.

hennes mamma skulle komma hem snart. hon skulle knacka på dörren, leende möta sin dotter, ge henne en kram och gå för att laga middag. hon visste inte. såklart hon inte gjorde. och det var inte heller hennes fel. 
hon ville ta tillbaka det. igenom ett mirakel ta ärren att försvinna.

men det gick inte och dessutom förtjänade hon det.